Publicerad 2026-01-15
För nio år sedan upptäcktes det första exemplaret av trågmussla i Bråviken – en mexikansk invandrare som nu spritt sig även till andra delar av Östersjön och som kanske kan bli ett värdefullt tillskott till den biologiska mångfalden i vårt utarmade innanhav. Trågmusslan kan bli tio år gammal och som fullvuxen är den 9 cm lång, stor och tung och med tjockt skal. Den är Östersjöns största mussla men inget tyder på att den skadar vare sig miljö eller människor. Den kan tvärtom bidra till klarare vatten i de områden där den etablerar sig och filtrerar vattnet efter mat. Trågmusslan är inte den enda musselinvandraren i Östersjön, konstateras i senaste numret av tidskriften Havsutsikt; även sandmusslan och den trekantiga brackvattensmusslan har förts hit från andra sidan Atlanten
Foto: Nils Kautsky
Det är knappast någon nyhet att främmande arter etablerar sig i Östersjön. I en vetenskaplig artikel om tre främmande musslor med ursprung från andra sidan av Atlanten, berättar forskare från Stockholms universitet att en av dem – sandmusslan – kom hit redan med vikingarna. Sandmusslan är numera så integrerad i Östersjöns ekosystem att den betraktas som lika inhemsk som Östersjömusslan och hjärtmusslan.
Brackvattensmusslan kan bli båtägarnas skräck
I sandmusslans fall har inte invandringen lett till några negativa konsekvenser för befintliga musslor trots att de har likartad livsstil – både mat och utrymme på grunda sandbottnar verkar räcka till för alla. Mera bekymmersamt är det med den trekantiga brackvattensmusslan som hittades första gången 2011 i kylvattentunnlar vid Forsmark men som nu är spridd i Stockholms skärgård. Den liknar den inhemska och mycket viktiga blåmusslan och växer helst på samma sätt på klipp- och stenbottnar. Problemet är bara att den typen av bottnar utgör en bristvara i Östersjön och då blir bryggor och båtbottnar attraktiva alternativ, till båtägarnas förtvivlan. I förlängningen kan den rent av bli riktigt kostsam för samhället om den proppar igen kylvattenkanaler och orsakar svårartad påväxt på båtbottnar, vilket i sin tur leder till ökade bränslekostnader och användningen av giftiga bottenfärger.
Varmare vatten får främmande musslor att trivas
Det är just främmande musselarters inverkan på ekosystemen som de två forskarna Agnes Karlsson och Nils Kautsky vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik arbetar med att kartlägga. Tills vidare har inte sandmusslan orsakat några problem och inte heller trågmusslan verkar utgöra någon fara. Snarare bidrar den till att berika den biologiska mångfalden och har dessutom den goda smaken att gilla cyanobakterieblomningar, något som våra inhemska musslor skyr.
Ingen av de främmande arterna har tagit sig till Östersjön för egen maskin; de har alla kommit hit genom mänsklig verksamhet, med barlastvatten eller som påväxt på fartygsskrov. Men en förutsättning för att de kunnat etablera sig här hänger ihop med klimatförändringarna som givit varmare vatten.