Han är också den förste i Arkipelagets serie Skärgårdens skönandar där vi försöker hitta och träffa konstnärer och konsthantverkare som på olika sätt inspireras av skärgården.
Foto: Wiwi Samuelsson
Det började med en hopplöst försenad bröllopspresent till seglande kompisar, som gav sig av på livets seglats med en Neptunkryssare. Niclas Skärlund, infödd stockholmare men med djupa rötter på öar i Aspöjaarkipelagen, hade kommit på den lysande idén att göra en modell av det äkta parets vackra båt som bröllopsgåva. Han påbörjade projektet – den första båtmodell han gjort – ett par månader före bröllopet men det skulle dröja till nästan tre månader EFTER bröllopsdagen innan den glänsande strömlinjeformade skönheten var färdig.
Idag – 31 år och ca 1000 båtmodeller senare – kan Niclas Skärlund med flit och slip och moderna hjälpmedel i bästa fall arbeta fram en modell av en enkel båttyp på en vecka. För han har liksom fastnat med fingrarna i båtfernissan och idag ses hans båtar i både privathem, fashionabla hotell och konferensanläggningar men också – till salu – på Sjöhistoriska museet i Stockholm och hos Forsmans på Aspöja.
Niclas Skärlund må vara infödd stockholmare men han är samtidigt fast grundad i den östgötska skärgården och enligt egen utsago ”brylling med varenda kotte” på Aspöja med kringliggande öar. Båda föräldrarna stammar från gamla skärgårdssläkter som Sandell och Söderholm förutom Skärlund, och det var självklart på Grytsholm som somrar och semestrar tillbringades bland båtar och jordbruksmaskiner. Valet av utbildning till maskiningenjör var, med den bakgrunden, inte särskilt uppseendeväckande men hur denna utbildning skulle komma till nytta var kanske lite oförtänkt. Jag har haft stor glädje av ingenjörsutbildningen i mitt arbete med båtmodellerna, berättar Niclas när Arkipelaget träffar honom hos Forsmans på Aspöja.
– Tack vare den lärde jag mig jobba med ritningar och det är oftast efter originalritningar som jag arbetar fram mina båtmodeller. Sjöhistoriska museet har stora mängder originalritningar och om det absolut inte går att få fram ritningar till en båtmodell så mäter jag själv upp den och gör en mall som jag arbetar efter.
Det börjar med en planka…
Det är svårt att tro det, när man står framför en vägg med Niclas´ glänsande läckra linjemodeller (enbart skrovet) eller mer detaljerade båtar med rigg och segel, men det börjar faktiskt med en planka! Dock inte vilken planka som helst utan en noggrant utvald, för träet är både byggnadsmaterial och färg för Niclas.
– Jag väljer gärna trä med utgångspunkt från vad den ursprungliga båten var byggd i. Var det en furubåt väljer jag furu för min modell och handlar det om ett mahognyskrov, ja då blir det mahogny även i modellen. Sedan gillar jag inte att måla mina modeller utan använder mig istället av 15–20 olika träslag och utnyttjar deras naturliga färgvariationer. När jag exempelvis gör detaljerade modeller med segel är det oftast amerikansk asp i seglen – ett träslag som är väldigt ljust.
Med start i en 5-metersplanka påbörjas sedan vägen mot modellen med att tillräckligt många lager limmas ihop och ett lagom stort stycke mäts ut för att räcka för den planerade båtmodellen. Mallen, som gjorts efter ritning eller uppmätning av båtmodellen, fästs på trästycket som spänns fast inför grovsågning och hyvling.
Foto: Niclas Skärlund
– Jag jobbar med gamla trähyvlar och arbetar mig systematiskt ner i detaljeringsgrad med hjälp av allt mindre hyvlar, förklarar Niclas. Därefter påbörjas finliret med raspar för att få fram båtens exakta form. Och då handlar det knappast om skolslöjdens grova raspar utan franska handhuggna raspar. Ju närmare slutresultatet jag kommer desto mindre blir redskapen och efter raspandet övergår jag till det slutliga slipandet tills formen är fulländad.
Med minst åtta lager båtfernissa, som alla måste torka mellan strykningarna, är en linjemodell färdig att montera på en träplatta. Gäller det en detaljerad båtmodell med rigg och segel är det förstås många fler handgrepp som måste till… En båtmodellbyggare behöver först och främst små verktyg och stort tålamod, konstaterar Niclas.
Traditionell konstruktionsmetod blev konstverk
Fenomenet halvmodeller – dvs det är bara halva båten och nästan jämt styrbordssidan som avbildas – är inget som Niclas har hittat på. Det är en traditionell metod som användes vid båtkonstruktion istället för att börja med en ritning och traditionen levde länge vidare. De första Linjettbåtarna togs t ex fram från en halvmodell, påpekar Niclas.
Idag behövs inte halvmodellerna för att konstruera nya båtar men de har istället funnit sina platser på väggarna hos båtälskare av olika sorter. Med den där första ”bröllops-Nepparen” började stenen rulla. Vänner såg med avund på brudparets present och ville ha sin egen båt som halvmodell och Niclas började få beställningar. Och det passade mycket bra.
– Efter min militärtjänst hade jag utbildat mig till fotograf och blev färdig just som hela den digitala verkligheten dråsade ner över branschen. Det fanns helt enkelt inga jobb för yrkesfotografer när alla människor hade både kamera och mörkrum i telefonen.
Båtintresset var redan insupet med modersmjölken, en engagerad slöjdlärare i grundskolan som uppmuntrat båtmodellbyggande hade utvecklat hantverksförmågan och en årsbok från Sjöhistoriska museet hade vidgat horisonterna för Niclas. Inte bara konstruktionsritningarna på museet drog till sig hans intresse utan även båtarnas historia och sammanhang – eller kontext som de säger nuförtiden…Många båtar som jakten Svea – just nu fast förankrad på väggen hos Forsmans – har en lång och spännande historia bakom sig. Den ritades och konstruerades av Gustaf Plym och Tore Holm med sikte på Americas Cup 1940 men ett världskrig kom emellan och den blev inte byggd förrän 2017 i Nederländerna. Numera är den i svensk ägo och åter med i racet. Världens vackraste segelbåt enligt många bedömare…
Kunglig slup och osthyvlar vid sidan av modeller
– När jag först föreslog Sjöhistoriska museet att de skulle ta in mina båtmodeller för försäljning var de ganska kallsinniga, berättar Niclas. De hade inga invändningar mot själva modellerna men de bedömde inte att de skulle sälja något vidare. De tog in några stycken i alla fall och till dags dato har de sålt 150 stycken!
Idag är ca 80 procent av Niclas´ båtar beställningsjobb, ofta från privatpersoner som har en personlig relation till en viss båt eller båttyp men stora beställningarna har även kommit från exempelvis företag och hotell som vill skapa en marin miljö i sina rum.
Trä och olika träslag fascinerar Niclas och helt vid sidan av båtar och modeller producerar han osthyvlar och smörknivar av allt från syrén till hagtorn, som han hittar utanför knuten eller får av grannar och bekanta. Inte minst trä som angripits av röta eller insekter kan ge överraskande mönster eller färgskiftningar.
”Skönandestafetten” lämnas vidare till keramiker
Niclas Skärlund tror på hantverket och dess framtid – inte minst det lokala – men det måste uppvärderas, menar han. När han själv ska lämna över Arkipelagets stafett Skärgårdens skönandar föreslår han en keramiker i Arkösund – Marie Söderholm.
– Eftersom jag inte är bosatt här i Sankt Anna har jag inte riktig överblick över alla konstnärer och konsthantverkare som finns på trakten. Men Marie och hennes arbete känner jag till och uppskattar sedan länge – och vi år förstås BRYLLINGAR!
– För övrigt är inte mitt eget arbete med båtmodeller vare sig konst eller konsthantverk – för det har Skatteverket bestämt!