Publicerad 2026-02-15
Bryggor hänger i luften högt över den istäckta vattenytan och skridskoåkare som ska ge sig ut på de islagda fjärdarna får åka nerförsbacke för att ta sig ut på plan is. Vattenståndet i Arkösunds och Sankt Anna skärgård är långt under det normala och inne i Stockholm har ett vrak från 1500-talet plötsligt dykt upp ur djupet.
Det är vinterns envist parkerade högtryck över Östersjön som driver ut vattnet ur vårt innanhav men det leder inte bara till absurda upplevelser av utförsåkning på skrillor. Det låga vattenståndet tänder också ett nytt – om än osäkert – hopp om att Östersjöns stora syrefattiga bottnar så småningom ska få ett uppfriskande tillskott av nytt krytt vatten.
Foto: Lotta Lanne
Den enskilt största och värsta orsaken till Östersjöns ekologiska obalans är övergödningen, där fädernas missgärningar går igen i många led. Trots mätbara förbättringar under senare år när det gäller utsläpp av kväve och fosfor från både industrier, kommunala och privata avlopp så är Östersjöns vatten fortfarande alldeles för näringsrikt. Det leder i sin tur bl a till de ymniga algblomningar som vi vant oss vid att periodvis varje sommar nogsamt undvika.
När algerna sedan sjunker till botten skulle de kunna bli mat åt maskar och musslor på havsbotten men problemet är att de små varelserna inte är tillräckligt många för att ta hand om allt algavfall. Istället leder det till att bottnarna täcks av sörjan, allt syre förbrukas vid nedbrytningen och bottnarna dör. Idag räknar man med att ytor motsvarande ett och ett halvt Danmark består av döda syrefria bottnar där bara bakterier kan trivas.
Hopp om kallt, friskt och stormrört vatten
Till Östersjöns öde hör också det skiktade söt- och saltvattnet och det smala Öresund som utgör den trånga sektion där uppfriskande syrerikt havsvatten från gamla Nordsjön kan komma in. Men i år har ovanligt mycket vatten – lika mycket som i två Vättern – pressats ut genom Öresund tack vare det envisa högtrycket och ostliga vindar och förr eller senare kommer det att tappa greppet. Har Östersjön – och vi som gillar Östersjön – tur kommer det att vara kallt, friskt och helst stormrört och därmed syrerikt vatten som strömmar in och blandar sig med det syrefattiga bottenvattnet.
Men inte ens om allt detta inträffar kommer det att ”rädda Östersjön” i ett slag. Arbetet med att återställa normala näringsnivåer kommer att ta decennier och detta bara om utsläppen fortsätter att minska. Årets lågvatten på 70 cm är inte unikt – det har hänt någon handfull gånger de senaste 200 åren – men det kan i alla fall bli ett litet bidrag i rätt riktning.