Publicerad 2025-06-26
Det är ännu en gång tvetydiga beslutsunderlag som Internationella havsforskningsinstitutet (ICES) lägger på EUs fiskeministrars bord inför deras beslut om fiskekvoter för 2026.
Å ena sidan lämnar ICES en prognos om vilket största möjliga uttag av sill/strömming är, utan att beståndet minskar (MSY); de lämnar ett förslag för Centrala Östersjön som möjliggör en ÖKAD KVOT med ca 26 procent jämfört med innevarande år. Det innebär en kvot någonstans mellan 120 378 och 157 996 ton.
Å andra sidan bedömer de att kvoten inte får överstiga 103 073 ton om sannolikheten för beståndsminskning ska vara mindre än 5 procent. Den s k 5-procentsgränsen finns inskriven i den fleråriga förvaltningsplanen för torsk, skarpsill- och strömmingsfiske i Östersjön (MAP) och är ett mått på vilken risk för beståndskollaps som EU kan acceptera. Det kräver en MINSKAD KVOT med 17,8 procent.
Foto: Wiwi Samuelsson
Det är inte helt lätt att förstå hur vetenskapsmännen i ICES samtidigt kan rekommendera en ”beståndssäker” sillkvot på 120 378 – 157 996 ton och varna för att en kvot överstigande 103 073 ton innebär risk för att sillbeståndens reproduktionsförmåga påverkas negativt. Men så klurig är EU:s fiskeripolitik konstruerad.
Det är den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön (MAP) som ger reglerna för hur EU:s fiskeriministrar varje år ska fastställa fiskekvoter för olika havsområden och fiskarter. Det ska de göra på ett sätt som innebär att man inte skattar fiskbestånden hårdare än de tål, dvs. så att de består som långsiktigt hållbara. För att få ett underlag för sina kvotbeslut beställer fiskeriministrarna genom EU-kommissionen ett underlag från internationella havsforskningsinstitutet (ICES) som är ett oberoende vetenskapligt råd med forskare från många länder. Men forskarna får inte själva bestämma hur underlaget ska se ut. De får istället mycket precisa frågor att besvara utifrån lika precisa definitioner.
Osäkert att räkna levande och döda fiskar
ICES ska exempelvis försöka ta reda på hur stort tillskottet av ny fisk är varje år och hur mycket som fiskats och därefter göra en slags prognos över hur mycket fisk som finns tillgänglig kommande år. ICES avkrävs vidare råd om vad som är den maximala mängden fisk som kan tas upp utan att bestånden långsiktigt skadas. Som underlag har ICES bla. redovisade landningar av olika fiskarter från de olika Östersjöländerna men också resultat av genomförda undersökningar.
Det finns flera osäkerheter och i årets beslutsunderlag pekar ICES bl a på de uteblivna redovisningarna av ryska fångster och att bedömningen av lekbiomassan – dvs. mängden lekmogen fisk som kommer att bidra till reproduktionen – i vissa fall bara vilar på en enda undersökning.
Större skarpsillkvot efter osäker ökning av lekfisk
Just en sådan enstaka undersökning ligger tillgrund för det ökade fångstintervall (176 056 ton – 230 518 ton) som ICES ger för skarpsillen i Östersjön 2026. Efter flera dåliga lekår för skarpsillen lyckades leken bättre 2024 och det är denna årgång, som är lekmogen 2026, som ICES hänvisar till när de bedömer att skarpsillsbeståndet ”tål” en ökad fångstkvot nästa år.
ICES´ svårigheter som siare visar sig i årets råd om minskade fångstmöjligheter nästa år när det gäller strömmingen i Bottniska viken. Där har ICES tidigare överskattat hur stor nyrekryteringen av strömming skulle bli och för nästa år föreslår de därför en mindre kvot än i år. Någonstans mellan 55 869 och 62 684 ton bör kvoten läggas enligt råden.
För de kollapsade torskbestånden i Östersjön syns ingen ljusning och därmed heller inget kvotförslag.
Tydliga maxade kvotråd och svårfunna risker för lekfiskbestånden
När ICES levererar sitt beställda beslutsunderlag till EU-kommissionen, som förbereder ett förslag till fiskeriministrarna i Rådet, är det fångstintervallen för olika fiskarter och geografiska områden som utgör huvudbudskapet. I anslutning till siffrorna finns också skriftliga kommentarer och resonemang.
Vill någon därutöver veta hur ICES har bedömt risken för olika fiskbestånds fortlevnad på lite längre sikt – den s k 5-procentsregeln som kräver mindre än 5 procents sannolikhet för att mängden lekmogen fisk blir så liten att reproduktionen påverkas – så får man övergå till lusläsning. P(SSB(2027)<Blim)=5% 103 073 – 17.8 står det längst ner i tabell 2 och det betyder i klartext: om sannolikheten ska vara mindre än 5 procent för att strömmingsbeståndet i centrala Östersjön ska påverkas negativt på grund av för liten lekbiomassa så måste fiskekvoten nästa år minska med 17,8 procent, dvs vara högst 103 073 ton. I motsats till vad som gäller råden om maximala uttag så saknas det förklarande text på denna punkt.
Femprocentiga säkerhetsregeln finns kvar
För ett par år sedan tog emellertid EU-kommissionen 5-procentsregeln ad notam och föreslog att ministerrådet för säkerhets skull inte skulle medge någon sillkvot alls för Östersjön utan bara tillåta vissa bifångster. Men fiskeriministrarna följde inte rådet utan tillät riktat fiske och ökade kvoter. Kommissionen föreslog därefter att säkerhetsregeln om den 5-procentiga sannolikheten skulle tas bort ut den fleråriga förvaltningsplanen. EU-parlamentet gick emellertid emot förslaget och 5-pricentsregeln blev kvar.
Det innebär att fiskeriministrarna i höst ska besluta om kvoter för torsk, sill och skarpsill och både väga in fångstråden om maximalt hållbara uttag och råden att minska kvoterna försäkerhets skull. Dessutom ska de också leva upp till det som fastställts i EUs Havsmiljödirektiv om att upprätthålla god miljöstatus i den marina miljön; där handlar det om bevarad biologisk mångfald, att kommersiellt utnyttjade fiskarter håller sig inom säkra biologiska gränser och visar upp en frisk ålders- och storleksfördelning och att arternas långsiktiga bestånd och reproduktionskapacitet bevaras.
Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet.
Det blir spännande att se hur ministrarna kommer att lyckas den här gången….