Punlicerad 2025-05-31
Man stöter på dem lite varstans ute i skärgården – personer som ägnar sig åt att måla akvarell eller eller olja/akryl, svarva eller karva i doftande trä, slipa fram de mest formfulländade båtmodeller, pietetsfullt restaurera hus eller möbler, skriva dikt eller prosa, rita, krita och plita, dreja, tova, sy och sticka – kort sagt personer som sysslar med estetiska ting.
Enligt Svenska Akademiens historiska ordbok (SAOB) kan sådana människor kallas SKÖNANDAR och den här sommaren har Arkipelaget tänkt ge sig ut på spaning efter Skärgårdens Skönandar dvs konstnärer, författare, hantverkare, kompositörer som lever eller verkar i Arkösunds och Sankt Anna skärgård.
Svenska akademiens ordbok berättar att en skönande är en person som (eventuellt enbart) sysslar med estetiska ting.
Vi hade tänkt lägga upp det så här: Vi kontaktar en skönande som som vi känner till och ber om en träff för att få veta mer och berätta vidare på Arkipelaget om de sköna ting som han eller hon skapar. Slutligen ber vi personen i fråga att föreslå en annan av skärgårdens skönandar som vi kan be att få besöka och berätta om. Vi tänker oss en slags skönandestafett som får pågå så länge det det dyker upp nya förslag på skönandar. (Jösses – nu kanske vi har tagit oss vatten över huvudet i alla fall. Vi har ju ingen aning om hur många skönandar som lurar där ute bland kobbar och skär…)
Foto: Wii Samuelsson
Av SAOB framgår att det även finns en tysk skönande – en schöngeist – och att det också är ett begrepp som kan användas lite nedsättande med en biton av ”snobberi” eller t o m ”dilettanteri”. Arkipelaget tar för vår del HELT avstånd från en sådan användning av ordet. När vi söker våra skönandar är det personer som sysslar med estetiska verksamheter som vi tänker spana efter i vår skönandestafett.