Pubicerad 2026-05-03
Foto:Wiwi Samuelsson
Solen sken och det susade i träden när regionrådet Peter Vretlund från Kalmar län hälsade välkommen till ett fullsatt Skärgårdsting på Gränsö slott utanför Västervik. Den här gången hade det region-, kommun- och organisationsövergripande Skärgårdsrådet valt att rikta sökarljuset mot rikspolitiken och riksdagsledamöter från sex riksdagspartier tog så småningom plats på scenen för ett panelsamtal om skärgårdsfrågor.
– Även om många beslut som berör skärgården är kommunala eller regionala så råder vi inte över allt, konstaterade Peter Wretlund. Eftersom det är valår i år tyckte vi därför att det var extra angeläget att lyfta blicken till den nationella nivån för att få höra hur man därifrån ser på skärgården.
Enigheten i panelen var massiv när det gällde att bekänna sig till önskan om en levande skärgård men samtidigt – konstaterade Muharrem Demirok (c) – måste vi alla ha gjort allt fel de senaste åren eftersom antalet fastboende i skärgården bara minskat.
Det var närmare hundra deltagare från både Östergötlands och Kalmar län som hade kört eller bussats till Gränsö den sista aprilhelgen och särskilt nöjd var regionrådet Peter Vretlund med att hälften av de närvarande var ö-bor. De inbjudna riksdagsledamöterna var också från regionerna även om de inte direkt har mantalsskrivningsort i skärgården. Från skärgården – om än Stockholms – kom däremot Lotten Hjelm, ordförande i Skärgårdarnas Riksförbund som med vänlig men bestämd hand ledde panelsamtalet.
Levade skärgård javisst – men hur?
Det första temat för panelen att ta ställning till gällde en levande skärgård och där bekände sig alla riksdagsledamöter från Muharrem Demirok (c), Tomas Kronståhl (s) och Rebecka Le Moine (mp) på vänstersidan till Carl Wiktor Svensson (riksdagskandidat kd), Johnny Svedin (sd) och Marie Nicholson (m) på högerkanten, till samma mål och önskan. Javisst ville de alla se en levande skärgård!
Men när Lotten Hjelm efterlyste åtgärder för att åstadkomma detta lyckliga tillstånd blev svaren inte lika eniga och säkra. Tomas Kronståhl menade att förbättrad service är avgörande för möjligheterna att bo och leva i skärgården och Carl Victor Svensson höll med och pekade på att det i grunden handlade om samma problem som på landsbygden, dvs logistik och fungerande närservice. Marie Nicholsson tryckte på att det också gällde att ha långsiktighet i åtgärderna så att människor som vill bosätta sig i skärgården kan lita på vilka förutsättningar som gäller.
Johnny Svedin berättade att han själv är uppvuxen i skärgården och mindes hur han fiskade, simmade och var ute i båten. Han menade att bevarandet av sådana värden var viktigt för att behålla en levande skärgård.
Rebecka Le Moin konstaterade att det är många som vill bo i skärgården och njuta av dess skönhet och också av en frisk och levande Östersjö. Men för att få en åretruntbefolkning krävs åtminstone en fungerande grundläggande service och det kräver i sin tur att vi skapar möjligheter till flexibilitet i serviceutbudet. Det kan inte se likadant ut på alla ställen.
– Ibland sätter nog de rikspolitiska besluten krokben för skärgårdens nödvändiga särlösningar, menade Muharrem Demirok, som konstaterat att man trots den till synes stora politiska enigheten inte lyckats öka den fasta befolkningen i skärgården.
– I en storstad kan det finnas 15 vårdcentraler inom räckhåll och det kan ju aldrig bli målet i en skärgård men en rimlig grundläggande tillgång till vård och service också i skärgården måste vi kunna tillgodose.
Skyll er själva om ni bosatt er i skärgården!
Vad ÄR egentligen den där grundläggande servicen, undrade Lotten Hjelm, och påminde om att Sverige har 400 bebodda öar och att ö-bor, när service efterlyses, allt som oftast möts av attityden: Skyll er själva som bosatt er på en ö!
Hur nya regler i en så grundläggande service som posthantering kan drabba i skärgården illustrerades med ett aktuellt exempel från Post Nord som plötsligt fått ett förbud mot att transportera kylda mediciner. I en stad har det ingen större betydelse men i skärgården….
Behovet av särlösningar, flexibilitet och undantag för skärgårdarna betonades av flera paneldeltagare ibland som en efterlysning av ”sunt-förnuft-beslut”. Likabehandling innebär i skärgården ofta en särbehandling anpassad till de speciella förhållanden som råder på olika ställen, slog Lotten Hjelm fast.
Till områden som borde ingå i en basservice hör skolskjutsar, bredband som gör det möjligt att arbeta hemifrån skärgården, utbildning, hemtjänst, vård och omsorg. Muharrem Demirok varnade särskilt för den befolkningsstruktur som finns i våra skärgårdar idag och som kommer att innebära stora utmaningar när det gäller att få hemtjänsten att fungera.
– Ja det här är ju inte frågor där vi riksdagsledamöter har någon stor roll, noterade Rebecka Le Moin, som emellertid berättade att (mp) ställer sig positiva till att man på nationell nivå tar fram en ö-strategi och att det införs ett särskilt skärgårdstillägg.
Även Marie Nicholson menade att en ö-strategi skulle kunna bidra till att tydliggöra vem som har ansvaret för olika delar av den nödvändiga basservicen – men vem ska finansiera den, undrade hon med en öppen fråga. En kommande EU-strategi kommer inte att vara en lag men kan fungera som en ”suntförnuft-reglering”.
Foto: Wiwi Samuelsson
Fördelad skatt – en fråga för vidare utredning
Frågan om ersättning till de skärgårdskommuner som flerdubblar sin befolkning varje sommar och därmed får ökade kostnader utan att få motsvarande ökade skatteintäkter gick laget runt i panelen. Johnny Svedin såg lösningen i att stoppa urbaniseringen och ställde sig ytterst tveksam till tanken på någon slags ”delad skatt”. Han fick delvis medhåll av Marie Nicholsson, som sitter i skatteutskottet.
-En princip som vi försöker hålla fast vid är att bevara skattesystemet så enkelt som möjligt och att införa någon slags dubbel mantalsskrivning som underlag för beskattningen ter sig väldigt komplicerat. Men vi moderater är FÖR en utredning av frågan, sa Marie Nicholsson.
Muharrem Demirok berättade att även centern hade vänt och vridit på frågan om hur skärgårdskommunerna skulle kunna kompenseras och diskuterat allt från fastighetsskatt och ersättning mellan kommunerna till införandet av turistskatt.
– Vi är inställda på att driva på i frågan men är ännu inte framme i något färdigt förslag.
Inte heller (s) hade satt ner foten men Tomas Kronstål deklarerade att en lösning måste hittas, eventuellt inom ramen för skatteutjämningssystemet, medan mp:s Rebecka Le Moin meddelade att hennes parti landat i ett förslag om turistskatt.
Ändra strandskyddet men på olika sätt
Den obligatoriska strandskyddsfrågan hann också gå varvet runt utan några överraskningar. De flesta var missnöjda med det nuvarande strandskyddet men på olika sätt. Medan Marie Nicholsson och Carl Viktor Svensson ville skrota det helt ville Tomas Kronstål och Muharrem Demirok se ett mer differentierat strandskydd; behandla Stockholms skärgård för sig, menade Muharrem, för där liknar inte förhållandena några andra delar av skärgården. Rebecka Le Moin drog en lans för strandskyddets stora betydelse för den biologiska mångfalden men ville gärna se förändringar i mindre vattendrag där vissa nuvarande avgränsningar inte tjänar någon.
En friskare Östersjö med ett levande kustfiske var frågor där många var ense om målen men panelen hade svårare att peka ut samstämmiga lösningar. Medan Le Moin talade sig varm för minskade fiskekvoter och ansåg statens insatser otillräckliga menade Carl Viktor Svensson att regeringen i alla fall sett till att kvoterna gått åt rätt håll. Tomas Kronstål berättade om ett utskottsinitiativ för att sätta trålningen i Östersjön på paus medan man diskuterar igenom vad man ska göra.
Marie Nicholson ville se över fördelningen av fiskekvoterna liksom hur fiskelicenser ges och påminde om att svensk fisk fått dåligt rykte på grund av obalansen i Östersjön, som vi måste komma till rätta med. Muharrem Demirok påpekade att kustfisket också är ett kulturarv värt att bevara och att fisket fått en ny roll i beredskapshänseende.
– Ska vi klara av det måste vi se till att det finns både fisk och fiskare. Det är fruktansvärt att se de stora trålarna förse fiskfabrikerna i Danmark med råvara till djurfoder.
Minst lika dyster fann Rebecka Le Moin situationen för den utrotningshotade ålen där nu bara 2 procent av bestånden återstår.
– Torsken är borta och nu ser vi också att strömmingen hotas. Vi har flera tuffa utmaningar som kräver bredare samarbete för en ekosystembaserad förvaltning av Östersjöns fiskbestånd.
