Publicerat 2022-02-21
Vem lurade vem i Coast4us? undrade Wiwi Samuelsson i en debattartikel här på Arkipelaget i januari, som pekade på systemfel i EU-finansiering av utvecklingsprojekt. Nu svarar chefen för programsekretariatet Merike Niitepðld.
Det var med intresse som jag läste artikeln om projektet Coast4Us som finansierats av Central Baltic programmet; och som tog upp viktiga frågor kring EU-finansiering över huvud taget.
För att summera: det var lätt att känna igen och även hålla med mycket av kritiken, men jag noterade också med glädje att vi har tagit i beaktan mycket av det som i artikeln togs upp som svagheter i systemet.
Som representant for förvaltande myndighet hör det till mitt ansvar att rapportera till såväl EU som våra medlemsstater om vad projekten tillsammans har åstadkommit. Vi har finansiella mål (att spendera pengar i viss takt) men framför allt kvalitativa mål: att göra nytta i regionen och nå positiva förändringar inom de områden som har valts för programmet.
Risk för beroendeframkallande EU-finansiering
Alltför ofta förblir fokuset på pengarna. Vem får pengar, kan projektet eller programmet spendera alla pengar? Då är det lätt hänt att man inte vågar ta risker vare sig i ansökan, genomförandet eller rapporteringen. Vi vet också att EU-finansiering kan vara beroendeframkallande – alltså att organisationer som lärt sig hur fonderna fungerar ser dem som ett lätt sätt att dra in finansiering för den egna verksamheten.
Vill ha kontakt med människor som fått nytta av projekten
Från programmets sida försöker vi kontinuerligt att istället lägga fokus på resultat och verklig nytta. Vi påminner alla om att projektfinansiering alltid accepterar vissa risker, vi frågar i rapporterna om vilka ändringar projektet har gjort gentemot sin ursprungliga plan och varför, vad de har träffat på för problem, hur de löst dem och vad de har lärt sig av dem. Vi ber också avslutade projekt att hänvisa oss till människor som tagit del av projektets resultat och fått nytta av det. Varje projekt har en kontaktperson på sekretariatet, som läser de administrativa rapporterna men också har samtal med projektet och deltar i möten. Därtill kontrolleras om medlen har använts tekniskt korrekt och enligt reglerna.
Programperioden 2014-2020 avslutas nu, och perioden 2021-2027 tar fart. När våra nationella och regionala representanter tog fram programmet för den nya perioden och formulerade målen har de ställt sig frågorna: Vad behöver göras i och för vår gränsöverskridande region, hur gör vi det bäst och vad kan vi lära oss av tidigare perioder?
Färre partner och ökat fokus på projektens resultat i nya programmet
Några lärdomar som vi tar med oss, och som jag läste antingen mellan raderna eller direkt i artikeln, är värda att nämnas.
Vi kommer inte se större partnerskap än 10, alla partners ska vara aktiva och direkt involverade och relevanta för att nå målen. Vi kräver att deltagarna vid varje projektmöte och -aktivitet ger respons, som programsekretariatet kan ta del av. Slutligen kommer programmet att genomföras med en förenklad redovisning av kostnader, vilket innebär att såväl projektet som kontrollanter, revisorer och programsekretariatet kan och kommer att lägga allt sitt fokus på resultat istället för detaljer och yta.
Säkert kommer vi och enskilda projekt i framtiden, som hittills, ibland lyckas lite bättre, ibland lite sämre. Från programmets sida vet jag ändå att vi gör vårt bästa för att ha processer och regler som tillåter alla att lära sig, utvecklas och nå resultat.
Merike Niitepðld
Läs mera om det nya programmet Central Baltic 2021-2027 här.