Publicerad 2022-05-14
Utsikt från Kopparholmarna. Anders Wennerblad jobbar mycket med att alla ska få tillgång till denna miljö. Foto Lotta Lanne
Två debattinlägg om strandskydd publicerades i Norrköpings Tidningar i början av maj. Det gjorde att Anders Wennerblad fattade pennan och skrev ett inlägg, som publicerades 13 maj. Vi publicerar hans inlägg här nedan. ArkipeLagets bevakning av arbetet med att ändra strandskyddet finns här och här
Debattartikeln 6 maj i Norrköpings tidningar var underskrivet av Martin Sjölander (M), kommunstyrelsens ordförande och Bengt Svensson, ordförande och gruppledare för Moderaterna i Söderköping. De menar att det nya lagförslaget som lades fram i Riksdagen inte ger tillräckligt med lättnader i strandskyddet. De vill att kommunerna själva ska bestämma var strandskydd ska råda och markägare som inte får bygga på grund av strandskydd ska kunna kompenseras. En replik publicerades 10 maj av Magnus Ek ( C), riksdagsledamot och Ulric Nilsson ( C), kommunalråd Söderköping. De menar att lagförslaget gav lättnader i strandskyddet så att det skulle bli lättare att bo och verka på landsbygden.
Anders Wennerblad sitter i styrelsen för Naturskyddsföreningen i Norrköping och jobbar mycket med att sprida kunskap om skärgårdens natur och ge allmänheten tillgång till Kopparholmarna. Han hjälper Norrköpings kommun med att underhålla anläggningarna och administrerar guiderna som bemannar utställningen och tar hand om besökarna. Här kan du läsa mer om Kopparholmarna
Anders Wennerblads debattartikel
Strandskyddet finns för att det är viktigt för djur, natur, klimatet och för allas möjlighet att nå stränder för friluftsliv, bad och fiske. Några av de Nordiska länderna är ensamma om att ha strandskydd och allemansrätt. Vi ska vara oerhört stolta över det. På utländska badstränder får man hyra plats i solstol för att nå de privata stränderna.
Kan det möjligen vara så att det är markägarna i skärgården och vid insjöar som vill tjäna pengar på att låta de med stor plånbok få bygga attraktivt och standnära i vår fina natur? Naturen har ingen egen talan och behöver därför ett starkt lagstadgat skydd.
Både FN och EU ställer krav på alla länder att skydda mera natur. Detta bland annat för att stoppa artutrotningen. Strändernas känsliga och komplexa ekosystem är oerhört viktigt för den biologiska mångfalden. Här finns spridningskorridorer för växter och en mängd fiskar och andra djur. Livet vid stränder och vikar är mycket känsligt för båttrafik, brygganläggningar och annan exploatering.
Växter fungerar som kolsänka och binder koldioxid. Strandskyddet bidrar till att uppnå god miljöstatus enligt havsmiljö- och vattenförvaltningsförordningen. Östersjön är redan ett av värdens mest förorenade hav och tål inte flera påfrestningar.
Ett minskat strandskydd skulle göra det betydligt svårare att nå Sveriges miljömål.
För näringsidkare som för sin försörjning måste nyttja stränder i sin areella verksamhet finns även fortsättningsvis möjlighet att bygga anordningar vid vattnet. Att tillåta byggnation av lyxbostäder på stränder för ”pendlande fastlandsfolk” är något helt annat. Det ger ingen levande skärgård. Däremot mera liv (Läs oväsen) med ökad båttrafik, störande vattenskotrar, maskiner och högljudd musik. Och ökat bilåkande vid pendlande.
Mest levande är skärgården om vi skyddar vår rika natur och orördhet. Stockholmare söker sig till vår östgötska skärgård eftersom deras är mera sönderexploaterad.
Självklart innebär vår frihet att röra sig fritt skyldigheter att inte förstöra, skräpa ner eller störa. Strandskyddet är vi svenskar mycket stolta över och det uppskattas även av utländska turister. När ett område blir exploaterat, vid ett upphävt strandskydd, är det oåterkalleligt för all framtid för naturen, en hållbar framtid och för allmänhetens tillträde.