Publicerat 2022-01-31
Är det fenomenet ”De små stegens tyranni” som vi bevittnar på Norra Finnö? Varje enskilt nytt bebyggelseområde betyder inte så mycket i det stora hela. Men när område efter område bebyggs, har plötsligt naturen och förutsättningarna för rörligt friluftsliv förändrats väsentligt.
Vi börjar med norra Gäddvik som fick en detaljplan 2011. Fjorton nya hus byggdes mellan Gäddviks gård och stranden. Förra översiktsplanen flaggade för att området kunde utredas för ny bebyggelse. Det motiverades med att det redan fanns viss strandbebyggelse där. Området var redan påverkat, ansåg kommunen. De nya husen närmast stranden ligger på strandskyddad mark, men man ansåg att den fria strandremsan räcker för det rörliga friluftslivet att passera genom. I detaljplanen bestäms att tomterna närmast stranden ska ha staket vid gränsen, så att de som passerar kan känna att man kan gå intill. Enligt allemansrätten ska man annars hålla sig längre ifrån boningshus.
Vatten och avlopp ordnades. Dricksvatten tas från Frisksjön och avloppsledning drogs till Tyrislöts reningsverk. En motivering till att tillåta nya hus i norra Gäddvik var att befintliga hus i området kan ansluta sig till vatten och avlopp, och därigenom minska näringsbelastningen i Östersjön. Men man tänkte inte på att den totala belastningen ökar med 14 hus. Reningsverk tar inte bort alla näringsämnen. Små reningsverk tar bort högst hälften av kvävet. Resten går ut i havet. I detta fall Finnfjärden.
En miljökonsekvensbeskrivning togs fram för norra Gäddvik. Där konstateras bland annat att trafikarbetet ökar med fler hus. Men man tyckte ändå att detta vägde lättare än att tillåta fler hus. Fler hus gagnar bygden, sägs det.
Områden omkring skulle lämnas orörda
En annan motivering till att tillåta nya hus i norra Gäddvik var att omkringliggande områden då kan skyddas från bebyggelse i stället. Översiktsplanen visade att området öster om Gäddvik skulle lämnas orört. Men vid samma fullmäktigemöte i februari 2011 antogs både detaljplanen för norra Gäddvik och ett planprogram för området öster om Gäddvik med ytterligare 40 hus. Planprogrammet ändrade ställningstagandet i översiktsplanen. Programskissen visade inte de nya tomterna och den nya hamnen norr om Gäddvik. Husen öster om Gäddvik ser ut att bli tillbakadragna från stranden, så att det blir gott om plats för det rörliga friluftslivet. När detaljplanen sedan godkänns i november 2012 ligger tomterna närmare strandskyddsgränsen. Fler bryggor tillåts i Ladviken sydost om området, och vägar dras dit. Sjöbodar byggs.
Någon miljökonsekvensbeskrivning togs inte fram för östra Gäddvik. Nu godkändes det nya området av bara farten. På senare år har en ny väg dragits fram till stranden strax norr om Ladviken. En grusplan har anlagts i strandnaturen och en ny brygga byggts i området som skulle användas av friluftslivet enligt planprogrammet för östra Gäddvik.
I augusti 2021 gavs ett positivt planbesked för 40 nya tomter söder om Gäddvik. Deras behov av brygga planeras strax norr om Ladviken. På mark som avsatts för friluftsliv.
Husen ska ha fritidsprägel med traditionella proportioner
Husen norr och öster om Gäddvik ska vara låga närmast stranden och ha begränsad storlek enligt planbestämmelserna. Husen ska ge en fritidsprägel. Färgerna ska hållas dova och taken ska ha lertegel eller naturmaterial. Fönstrens andel av fasad ska följa proportionerna för traditionell skärgårdsbebyggelse. Vad blev resultatet i praktiken? Många av husen är ”moderna” i ljusa färger med stora fönster från golv till tak och stora altaner som inte är anpassade efter tomtens förutsättningar. På taken ligger betongpannor eller plåt.
Marö nästa skog till rakning
Nästa område att godkännas var Marö, öster om Mon, med en ny detaljplan från 2019. Halvön är enligt områdesbestämmelser från 1992 avsatt för jord- och skogsbruk och ska vara allemansrättsligt tillgängligt. Men närheten till skärgårdsbyn i Mon motiverade att västra delen trots det fick 22 nya bostadstomter, ett avsaltningsverk och ett eget reningsverk, förutom en ny rejäl brygga. Ett resonemang fördes i planbeskrivningen att Marö kan behövas för det rörliga friluftslivet som har sin utgångspunkt i Mons skärgårdsby. Men man tyckte att det räcker med att allmänheten kan röra sig på den 150 meter breda remsan mellan strand och de nya husen. Man påpekar också att ”möjlighet att ta del av övriga delar av Marös friluftsvärden består dock”. Och det är bara bra att träden är utglesade tycker man i planbeskrivningen, eftersom det efterliknar de tidigare brukade skogarna i skärgården.
Några år senare, i november 2021, ges ett positivt planbesked för ytterligare 26 tomter längre ut på Marö. I handlingarna som lades fram i Samhällsbyggnadsnämnden nämns inte att området är avsatt för jord- och skogsbruk och friluftslivet enligt gällande områdesbestämmelser. Handlingarna tar inte heller upp hur behovet av bryggor ska tillgodoses för de nya husen.
Ekö – nyckelbiotop i Ämteviks tallskog hotad av 20 tomter
Strax nordväst om Gäddvik ligger ytterligare ett område som fått positivt planbesked härom året. Fastigheten heter Ekö 3:1. Av ärendebeskrivningen till planbeskedet framgår att det är ett skogsområde med högt naturvärde i ett nationellt perspektiv, en nyckelbiotop klassad av Skogsstyrelsen som även ingår i kommunens naturvårdsprogram med den högsta klassningen; Klass 1. Förutom att riksintresset för naturvård påverkas av en byggnation kommer riksintressena turism och rörligt friluftsliv att drabbas av att tillgängligheten begränsas. Slutligen konstateras att fastigheten är obebyggd samtidigt som ”föreslagen byggnation är belägen i anslutning till befintlig bebyggelse”. Lägg därtill att en olaglig avverkning i den värdefulla skogen gjordes och att kommunekologen protesterade mot exploateringen bl a av naturetiska skäl. Sammantaget bedömer samhällbyggnadsförvaltningen att det i alla fall är ”förenligt med hushållning av mark och intentionerna i översiktsplanen” och lämpligt att pröva området för 20 nya hus. Samhällsbyggnadsnämndens majoritet röstade igenom planbeskedet i september 2020 med sikte på att ta beslut om detaljplan 2026 med 20 nya hus, tillfartsväg och bryggområde.
Nästa område som kan komma på tal för exploatering är Motala kommuns sommarhem på nedre Gränsö.
Vad blir effekten?
Att bebygga strandnära områden med mängder med hus på stora tomter, och som bebos några veckor på sommaren, är inte långsiktigt hållbart. Förutom att mark och stränder bebyggs alstrar bebyggelsen bilresor. Den biologiska mångfalden utarmas eftersom tomterna rensas från växtlighet. Träden röjs mellan tomter och stranden för utsiktens skull. Vid stränderna byggs båtbryggor och mer båttrafik med snabba motorbåtar uppstår. De naturliga stränderna förändras med sandstränder, klippta gräsytor och anordningar. Fåglarna, grodorna, fiskarna, mångfalden i naturen, den naturliga vattenreningen och fuktigheten i marken blir sämre.
Dessutom blir strandområdena privatiserade. Det rörliga friluftslivet känner sig inte välkommet. Synintrycket från vattnet blir annorlunda. Den ”orörda skärgården” har ersatts med hus, båtar och bryggor.
Översiktsplanen styr inte utvecklingen mot hållbarhet
I översiktsplanen finns vackra ord om att det är ”särskilt viktigt att skydda natur och rekreation” på hela Norra Finnö. På kartan som visar var särskilda hänsyn ska tas är vissa områden markerade som ”stora opåverkade områden”. Dessa områden bebyggs nu, ett efter ett. Talet om den ”orörda skärgården” blir mer och mer osann.
Dessutom föreskriver översiktsplanen att kommunen ska utvecklas hållbart och Söderköpings kommun är redan en Ekokommun, vilket innebär förpliktelser. Sverige har också lovat att arbeta för de 17 globala målen i Agenda 2030. Men den ständigt ökande biltrafiken och de allt fler stora sommarstugetomterna kan knappast gå i linje med dessa ambitioner och utfästelser.
I alla planhandlingar för nya bostadsområden står det att planen överensstämmer med översiktsplanens intentioner, eller ibland att planen inte strider mot översiktsplanens intentioner. Alltid hänvisas till en punkt i översiktsplanen: ”i anslutning till befintlig bebyggelse”. All mark på norra Finnö verkar ligga nära befintlig bebyggelse, till och med när kommunen själv har konstaterat att det inte finns någon bebyggelse på den aktuella fastigheten, som på Ekö. Det knapras på naturen. Bit för bit. Skyddet av natur, vatten och det rörliga friluftslivet tänker man inte på. De små stegens tyranni.
Kommunen hävdar hela tiden att den nya bebyggelsen stödjer det lokala näringslivet och ger möjligheter till människor att bosätta sig i trakten. Men är det sant? Hur många bofasta har tillkommit i Gäddvik och Marö? Och till vilket pris? Kan det istället vara så att kommunen håller på att såga av den gren man sitter på? Värdena som gör att det är attraktivt att besöka Sankt Anna skärgård går förlorade när i stort sett all genuin skärgårdsnatur försvinner.
Hur borde Norra Finnö utvecklas?
Stora orörda områden borde vara kvar, enligt Översiktsplanen. Tillgängliga för alla som rör sig på ön till fots eller gör strandhugg med båt eller kajak. Jord- och skogsbruk borde drivas vidare. Kanske med särskilt stöd, eftersom dagens små jordbruk i skärgården är svåra att få lönsamma. Den gamla skärgårdsbygden har höga natur- och turistvärden.
Enligt min vision av den hållbara turismen ska människor ta sig till skärgården med kollektivtrafik och energisnåla båtar. Husrum med olika standard och service ska erbjudas. Möjligheter att hyra båtar och cyklar, eller åka med ordnade turer på utflykter ska finnas.
Du som tycker att jag har fel får gärna höra av dig med en beskrivning över din vision. Vi publicerar den här på ArkipeLaget.
Lotta Lanne