Publicerad 2021-12-25
Efter tre (eller sju beroende på hur man ser det) år och ca 27 miljoner kronor har de lyckats! EU-projektet Coast4us har funnit hållbara lösningar på problem som rör kustområdenas olika värden och de har gjort det med hjälp av deltagande planeringsprocesser med helhetssyn och en kombination av olika tekniska verktyg. Huvudresultatet är åtta hållbara utvecklingsplaner– varav en i Arkösund och en på Bergön i Sankt Anna. Detta enligt projektets egen utvärdering där resultatet låter rent sagolikt bra.
Mitt i sommaren 2021 avslutades EU-projektet Coast4us, som formellt har pågått mellan 1 jan 2018 och 31 dec 2020. Men egentligen föddes Coast4us flera år tidigare, när projektansökan till EU-fonden Interreg Central Baltic utarbetades inom ett förberedande projekt 2014-2016, delfinansierat av Svenska Institutet. Projektansökan ledde sedan till att Coast4us (C4U) beviljades ca 24 miljoner i EU-bidrag för att arbeta under tre år med start 2018. Men projektet blev försenat i starten och fick sitt avtal med Central Baltic klart först i slutet av augusti 2018. Då hade projektet 16 partner från fyra Östersjöländer, bestående av myndigheter, kommuner, frivilligorganisationer och universitet plus ett privat svenskt företag – Aspöja Fastigheter AB. Ledande partner för hela projektet var länsstyrelsen i Östergötland. (Projektet beskrevs 2019 på Aspöja.nu i två artiklar här finns en till.)
Planering med insyn och öppenhet
I lokala medier förutspåddes MILJONREGN ÖVER ÖSTERSJÖN och i intervjuer utlovades nya sätt att planera skärgårdsutvecklig med insyn och öppenhet. Så många som möjligt välkomnades in i planeringsarbetet där lokala kunskaper och synpunkter skulle ses som en tillgång. I Arkösund kunde man enkelt ansluta sig till en SMS-grupp där frågor och svar skulle flöda, projektet hade en Facebookgrupp och en svensk hemsida utlovades av länsstyrelsen där alla intresserade skulle kunna följa arbetet. På Bergöns befolkade grannö Aspöja sågs de tre identifierade föreningarna Byalaget, Bygdegårdsföreningen och doldisen Aspöja Skärvårdsförening som lämpliga att involvera. (Skärvårdsföreningen var, och är, samtidigt en lokal utvecklingsgrupp i den ideella organisationen Hela Sverige ska leva, som var en partner i Coast4us) Olika intressen – sociala, ekonomiska, kulturella och ekologiska – skulle kartläggas dels med hjälp av nya tekniska verktyg och metoder, dels genom att invånarna aktiverades till lokal medverkan.
De insikter och erfarenheter, liksom nya metoder, strategier, tekniska verktyg och data som vanns i projektet skulle prövas i skarpt läge i de åtta pilotområdena, varav ett gällde detaljplaner för centrum- respektive campingområdet i Arkösund och ett annat planeringen av en ”hub/ett nav för ekoturism” på Bergön. Ett tredje pilotområde var natur- och fritidsområdet Ekön i Valdemarsvik där det skulle tas fram en ny detaljplan. Övriga fem pilotområden fanns i andra partnerländer.
För centrala delarna av Arkösund skulle en detaljplan arbetas fram liksom för campingen. Foto: Wiwi Samuelsson 
På Bergön skulle det tas fram en plan för ”en hub för ekoturism”. istället för dagens rester av artillerianläggningen med sina baracker och underjordiska bunkrar. Foto: Wiwi Samuelsson
Oklart varför Bergön valdes som pilotområde
Varför valdes just de här tre områdena ut som ”piloter” undrade Arkipelaget, när vi (Lotta och Wiwi) hade stämt träff på länsstyrelsen med projektledaren Sofia Bastviken t.h. för att ta reda på vad vi fick för skattepengarna. (Sverige betalar som bekant mer TILL EU än vi FÅR via olika bidrag och fonder…)
– Det var kommunerna som föreslog pilotområden och då valde de sådana där man visste att det fanns motstående intressen som måste vägas samman. Det gällde för Arkösund i Norrköping och Ekön i Valdemarsvik.
Valet av Bergön med omnejd som pilotområde förklarar Sofia Bastviken, med att ”det fanns intressen för både utveckling och skydd av natur- och vattenmiljöer”. Söderköpings kommun (dit Bergön hör) hade varit med i de förberedande samtalen om Coast4us men de valde sedan att stå utanför och bara delta som observatör.
På frågan om hur utvärderingen av projektet har gått till hänvisar Sofia Bastviken till att en löpande utvärdering har pågått under hela projektet i form av Progress Reports som varje projektpartner levererat in till Central Baltic var sjätte månad. Rapporterna har sedan legat till grund för de utbetalningar av EU-bidragen som gjorts sedan rapporterna granskats och godkänts av fonden. Rapporteringen görs enligt en fastställd mall och det kan exempelvis se ut så här när Aspöja Fastigheter rapporterar/utvärderar sitt arbete. (Vi har översatt rapporterna till svenska.)
Halvårsrapporterna innehåller enbart avrapportering av vad som har gjorts i form av resor, möten, framställda material, beställda konsulttjänster, medverkan vid seminarier mm. Och kostnaderna för det som gjorts, godkänns om de verkar stämma med det som varje partner sagt sig vara beredd att bidra med i projektet. Någon utvärdering av insatserna i form av exempelvis resonemang om hur det fungerat i förhållande till mål eller i jämförelse med alternativa insatser förekommer inte; inte i halvårsrapporterna och inte heller i den engelska slutredovisningen på Internet. Coast4us.com
Ingen vetenskaplig utvärdering har gjorts –
– Någon vetenskaplig utvärdering av hela projektet har vi inte gjort, konstaterar Sofia Bastviken. Det ligger i varje partners eget intresse att ta vara på de erfarenheter som gjorts under projektets gång. Projektet var å ena sidan inriktat på att underlätta för kommunernas planering genom att ta fram olika planeringsunderlag som kunde ställas till deras förfogande; det handlar exempelvis om inventeringar, kartläggning av värdefulla undervattensmiljöer och nya s k ”GIS-lager”, dvs digital information som visar allt från geologiska förhållanden till uppgifter om byggnader, vägar, vegetation, befolkning mm. Å andra sidan ville projektet också stödja själva planeringsprocessen genom att utveckla metoder för att skapa dialog med lokalbefolkningen och engagera de som berörs av planeringen av ett område. Där har partnern Coompanion haft huvudansvaret. (Arkipelaget väntar på en intervjutid med Coompanion och återkommer i ämnet.)
Tre universitet har varit partner i C4U, bland dem Linköpings Universitet, som i projektansökan säger att de kan bidra med ”evidensbaserade modeller för fysisk planering i Östersjöområdet”. I ett mejlsvar 2018 berättar de vidare att de följer och ska utvärdera de tre svenska pilotområdena och jämföra deras metoder med varandra. Det grundläggande intresset gällde hur projekten involverar den civila befolkningen i planeringen.
De vetenskapliga arbeten som redovisas vid C4U:s avslutning behandlar sex Östgötakommuners hantering av inkomna medborgarsynpunkter på 20 detaljplaner, varav merparten av de undersökta kommunerna är inlandskommuner utan närhet till kusten. Hur kan de bidra till att utveckla hållbara utvecklingsplaner för kust och skärgård? Det är en fråga som Sofis Bastviken inte kan besvara.
Erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan länderna viktigt
– En väldigt viktig aspekt av projektet ligger i det erfarenhetsutbyte som har ägt rum mellan länderna och mellan de partner från olika nivåer som ingått, understryker Sofia Bastviken, och där har kommunerna varit huvudpersonerna. Alla partner har heller inte fokuserat på alla projektmålen. På Bergön har exempelvis den lokala förankringen saknats kanske för att det handlade om en kommunal planeringsprocess och Söderköping var inte partner i projektet. Projektet har ställt bra planeringsunderlag till förfogande men sedan har projektpartnern fått göra som hen vill.
– Det har också varit nödvändigt att skilja på den formella myndighetshandläggningen och projektets arbete, poängterar Sofia Bastviken. Till slut måste ju exempelvis detaljplaner handläggas och beslutas i enlighet med gällande lagstiftning.
Det var en aspekt som Sofia Bastviken tog upp redan i början av projektet när hon påpekade att det skulle bli särskilt intressant att följa ett privat företags planeringsarbete med C4Us inriktning. Det särskilda intresset har emellertid inte resulterar i några redovisade erfarenheter eller reflektioner i slutredovisningen.
Färre partner önskvärda i framtiden och många frågor obesvarade
Sofia Bastviken är nöjd med den utvärdering som skett och med projektets resultat men ser en förbättringsmöjlighet inför eventuellt nya projekt: Det ska inte vara så många ingående partner för det hotar att bli allt för komplicerat att administrera och få ihop, menar hon.
C4Us slutrapportering/utvärdering återfinns på Internet på adressen Coast 4 Us under deras Story Board; dess värre bara på engelska (Googleöversättning kan inte rekommenderas – den blir stundom obegriplig Ex: Riktlinjer för hyvlar och lokalsamhälle som skapats, godkänts och delats i stor utsträckning.) Slutredovisningar på svenska finns från två partner, dels på Norrköpings kommuns hemsida: Skärgårdsprojekt Coast4us – Norrkoping, dels på Coompanions hemsida: Coast 4 Us – Coompanion.
Många av våra frågor får emellertid inga svar i utvärderingen. Var finns exempelvis de hållbara utvecklingsplanerna för Arkösund respektive Bergön? (Den plan som presenterades för Bergön var inte förenlig med gällande lag, enlig länsstyrelsens förhandsprövning och detaljplanerna för Arkösund är inte färdiga.) Vart tog den svenska hemsidan vägen och varför dog sms-gruppen så snart? Varför använde man sig inte av den lokala utvecklingsgruppen Aspöja Skärvård för att få lokal medverkan? Den är ju precis som Arkösunds Intresseförening medlem i C4U-partnern Hela Sverige ska leva och AIF blev djupt engagerad. Vad hände med de deltagande observationer och intervjuer med intressenter som universitetet rapporterat att de gjort för att ha som grund för vetenskapliga och populära publikationer?
Man kan lära också av sina misstag – det är tillåtet enligt Interreg Central Baltic
Både de halvårsrapporter vi läst och slutredovisningen är till stora delar en berättelse om framgångar och succéer, som parterna själva bedömt att de har haft. Men det är inte förbjudet att misslyckas med delar av EU-projekt och ett misslyckade innebär inte att projektpartern förlorar sina bidrag. Det betonar Annika Holmström, som är Interreg Central Baltic:s utpost i södra Sverige och har sin arbetsplats på Region Östergötland.
– Har en partner gjort allt som planerats och allt vad man kunnat men ändå inte nått ända fram, så finns det mycket av lära också av en sådan erfarenhet, säger Annika Holmström. Det innebär alltså inte att EU-bidraget måste betalas tillbaka. Det är först när bidragen inte används enligt ansökan och avtalet med fonden som det kan bli aktuellt att hålla pengarna inne. Att lära av sina misstag är inte det sämsta!