Publicerat 2022–09-09
På kajen står ett gäng med fiskeutrustning och matsäck för dagen och spanar ut över vattnet.. Stämningen stiger när de siktar Carl-Otto Gustavssons stora träbåt Arnö I ute vid Sundsholmen. Återseendets glädje är stor när den ständigt leende Carl-Otto har lagt till och fiskegänget kliver ombord.
Den här resan har de redan gjort många gånger och de ska fortsätta med det under ett par decennier under slutet av 1900-talet. De är på väg ut till sitt paradis på Viggskär – en liten holme vid inloppet till Östantill på Aspöja.
Gruppen på kajen kommer alla från Klubb Verdandi i Norrköping, en klubb som startade 1969 i Hageby och som arbetar med att förhindra och bekämpa alkoholskador och skapa en gemenskap för människor med alkoholproblem bl a genom att ordna social verksamhet. Till de mycket uppskattade sociala verksamheterna hörde de fiskeresor som började arrangeras under början av 70-talet.
Det började med resor över dagen
-Till att börja med handlade det bara om att Carl-Otto hämtade ett gäng i Arkösund och sedan släppte av dem i mindre grupper på olika holmar som tillhörde hans hemman på Aspöja, berättar Lars-Erik ”Lasse” Svensson, fd föreståndare för Verdandigården Sjöberga och numera pensionerad Jonsbergsbo.
– På kvällen hämtades de sedan hem med sina hinkar med dagens fångst och skjutsades tillbaka till Arkösund. Som alla Verdandis arrangemang var de sprit- och drogfria och det fanns krav på att alla skulle vara avgiftade så att ingen skulle drabbas av kramp eller trilla i sjön ute på någon holme.
Manskapsbod och torrdass
– På den tiden fanns ingen riktig brygga på Viggskär, berättar Lasse, men Carl-Otto hade lagt fast en trästock vid en klippa där han la´ till med sin båt. Så småningom lyckades vi få ut en gammal manskapsbod som kunde tjäna som regn- och vindskydd och det byggdes också ett enkelt torrdass. Men för övrigt fanns inga bekvämligheter. Vatten hade vi med i dunkar och mat fick vi laga på spritkök.
Finn fiskarena på bilden nedan som är tagen från Viggskär i riktning mot Birkö. Titta noga – hur många hittar du? Foto: Från Verdandis arkiv.
– En snickarkunnig kamrat som hette Tommy Permanto byggde om manskapsboden så att den fick ett par britsar och därefter kunde folk också bo där under kortare tid. För många av våra medlemmar som ofta tillhörde samhällets olycksbarn blev Viggskär ett rent PARADIS!
Inget permanent bygge och arrendet sades upp
Exakt hur Viggskär kom att bli Det förlorade paradiset vet inte Lasse Svensson.
-Manskapsboden var ju aldrig något permanenthus – den gick på hjul och kunde flyttas. Den stora Verdandiföreningen i Norrköping gick i konkurs och i något skede sas arrendet på Viggskär upp. Idag när jag tittar på fotografierna från den tiden kan jag också konstatera att de flesta som syns på bilderna är döda men bilderna minner i alla fall om en härlig tid på Viggskär som många hade stor glädje av.
