Östersjöstränderna -hjälp eller stjälp för klimatet

Publicerat 2022-09-29

Vi är vana vid att tänka på stränderna som viktiga för den biologiska mångfalden och för allas vår tillgång till stränderna. Vi är mindre vana vid att tänka på strändernas betydelse för klimatet och vilken roll just stränderna spelar – eller snarare KAN spela – som kolsänka i den pågående kampen för att rädda oss själva och planeten från stigande temperaturer. I den kampen kan Östersjön spela en avgörande roll som hjälp eller stjälp – beroende på hur vi hanterar våra stränder ­ och som unikt forskningsobjekt; det som händer i Östersjön nu kommer nämligen att hända i världshaven sen.

Miljöbalkens skydd för stränderna motiveras främst av allmänhetens tillgång till stränderna och den biologiska mångfaldens bevarande. Men havsstränderna har också en särdeles viktig funktion för klimatet utöver att vara en del av havens förmåga att fånga upp det mesta av den extra värme som mänskliga aktiviteter har orsakat. Jorden är till 70 procent täckt av hav och i likhet med de växande skogarna kan de ta hand om koldioxid och lagra kol för långliga tider. I det jobbet har det visat sig att just stränderna spelar en avgörande roll. De utgör bara två procent av havens totala yta men de tar upp och lagrar nästan hälften av den mängd kol som haven tar upp och vissa strandmiljöer som sjögräsängar är flerdubbelt effektivare som kolsänkor än jordens största skogsområden.

Kolet lagras i bottensedimenten i flera tusentals år
Salta våtmarker, havsstrandängar och sjögräsängar klarar det här konststycket genom sin förmåga att genom fotosyntesen ta upp koldioxid från luften och fånga in organiskt material från vattnet och via sina rötter lagra kolet i bottensedimenten. Också blåstång som växer på hårdbottnar kan göra motsvarande nytta genom att först ta upp koldioxid från luften och därefter driva iväg och sjunka till botten i djupare områden. Eftersom bottensedimenten är i stort sett syrefria sker nedbrytningen av det inlagrade kolet oändligt mycket långsammare än i vanlig matjord och kolet blir kvar i bottensedimenten i flera tusentals år och ibland under geologiska tidsperioder.

Även blåstång som, växer på hårdbottnar där ingen kol kan inlagras, kan bidra till att göra Östersjön till kolsänka, när den slits loss och driver till havs där den sjunker till botten och blir del i bottensedimenten; förutsatt att inte bottensedimenten skadas av muddring eller bottentrålning. Foto: Lotta Lanne

Den här unika förmågan behöver vi ta vara på i det läge vi befinner oss, där vi behöver minska utsläppen av koldioxid med 40-50 miljarder ton för att få hejd på den pågående temperaturhöjningen. Vissa forskare har beräknat att 20 procent av den nödvändiga minskningen kan ske just i kustzonen men allt hänger på att våra kuster är friska med stor biologisk mångfald och ostörda av föroreningar, muddring, bottentrålning och exploatering. Och så ser det knappast ut i Östersjön just nu.

Östersjön reagerar snabbare än andra hav
Ett övergött och artfattigt hav hotar istället att förvärra klimatsituationen genom att släppa ut koldioxid och metangas. Med stigande temperaturer kan processerna dessutom påskyndas så som sker på tundran, men i motsats till den ostoppbara upptiningen av frusna jordar kan utsläppen från Östersjön hejdas med rätt åtgärder.

Om Östersjön i dag gör klimatet tjänster eller otjänster är något som ett stort antal svenska och finska forskare bestämt sig för att ta reda på i ett femårigt forskningsprojekt – CoastClim. I projektet har man samlat forskare med inriktning på både marinekologi, biokemi och atmosfärforskning från universiteten i Stockholm och Helsingfors. Som redan skadat innanhav är Östersjön särskilt känslig för exempelvis temperaturökningarna och därför menar forskarna att deras resultat också kan bli till nytta för andra länder och hav. Det som händer i Östersjön nu kommer att hända i andra hav senare.

”Om vi ska ha en chans att nå målen i Parisavtalet har vi inte råd att förlora mer av de kolinlagrande kustekosystemen eller låta viktiga livsmiljöer störas och bli utsläppskällor. I stället måste vi anstränga oss för att skydda och återställa dessa viktiga livsmiljöer så att Östersjöns kuster åter kan bli de kolsänkor som de har potential att vara.”

Det skriver CoastClim i ett Policy Brief från Östersjöcentrum vid Stockholms Universitet. Där finns också deras rekommendationer om vad som bör göras för att gynna ostörda kustekosystem. Läs hela brevet här.