Utflykt till Roslagens Sjöfartsmuseum

Publicerat 23-07-24

Lotta och Hans har långseglat denna sommar. 10 dagsetapper förde oss till Ängskär norr om Öregrund. Vi har genom åren ofta seglat dit eftersom Hans far föddes där. Son till en fiskarbonde. Vi tog vägen via Väddö kanal för att slippa höga vågor och lynnigt väder på Ålands hav. Vid kanalen ligger Älmsta, och där finns ett sjöfartsmuseum som är väl värt ett besök.

Trakterna kring Väddö och Åland har stolta fartygs- och sjömanstraditioner. De tuffa förhållandena på Ålands hav fostrade sjömän och skeppsbyggare. På 1800-talet byggdes stora skepp som seglade för handel jorden runt.

Vid Väddö kanal finns en gästbrygga för besökare till museet.

De seglande skeppens tid var förbi i början av 1900-talet. De som varit med under fartygstiden tyckte under 1930-talet att föremål från skeppstiden borde samlas in. Sagt och gjort. De åkte runt till platser som hade föremål och berättelser om seglationstiden. Museet har byggts ut genom åren och nu finns en mängd föremål utställda på 550 kvadratmeter utställningsyta. Museet är privatägt och drivs av ideella krafter.

I detta rum finns modellskepp, skeppsmålningar, sjömanskistor och souvenirer som sjömännen samlade från länder i hela världen.

Knopar i mängder. Jag har aldrig sett en så stor knopsamling. På bilden syns endast en bråkdel.
På skylten under kompassen förklaras: ” PINNKOMPASS på vilken vid bidevindsegling varje halvtimme (”glas”) registrerades den kurs man hållit och varje timme den loggade farten. Vid vaktens (4 timmar) slut kunde ”medelkursen” och den seglade distansen avläsas och införas i skeppsdagboken (loggboken).
En interiör över hur sjömännen levde med sovkojer, matbord och kök är uppbyggd. Där finns en spott- och kräklåda. På lådan är det skrivet ”Spy kopp från ….. SS Gotland SS Nestor”. Lådan minner om att seglingen inte alltid var så angenäm.
Ett rum handlar om sjöräddning. Där finns en ”Raketapparat”. Den skickar iväg en tunn lina från land till ett skepp som strandat och som har besättning som behöver räddas. Den tunna linan är prydligt lindad i en låda, så att den kan löpa iväg obehindrat. Besättningen i det strandade skeppet fäster en tjockare lina i den tunna linan, som halas till land. Den tjockare linan fästs ett stycke upp i masten och manskap kan räddas till land via en korg som får löpa från båten till land.

I museet finns en mängd föremål som skildrar sjöfart från 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Fyrteknik, navigering, loggar, lod, mistlurar, drivankare med oljepåsar (därav kommer talesättet ”gjuta olja på vågorna”), lotsning, telegrafering, dykutrustning, motorer, allmogebåtar, fiskeredskap, vättar med mera.

Två väggar är fyllda med aktersnurror från äldre tider. – En sådan hade farfar när han var ute och fiskade, sade Hans förtjust.
Utanför museet finns en kvastprick. De byttes ut till dagens sjömärken på 1960-talet.
Postroddbåtar finns också att beskåda. Roslagens Sjöfartsminnesförening ordnar postrodden mellan Grisslehamn och Eckerö på Åland varje år, för att hedra minnet av flera hundra års postrodd mellan Åland och Grisslehamn och för att stimulera till vård av gamla båtar och nybyggen av träbåtar med äldre teknik.

Om du åker norrut i Sverige kan ett besök på museet rekommenderas.

Vill du lära dig om båtar, fiske och liv i Östgötaskärgården rekommenderas Sankt Annas skärgårdsmuseum i Tyrislöt och det lilla museet på Arkö och Arkö båk. Ett annat utflyktsmål är Valdemarsviks hamn där Waldemarsviks träbåtsförening under sommartid visar träbåtar. Vill du lära dig om natur och djur i skärgården finns naturutställningar på Badholmarna i Arkösund och Kopparholmarna.

Text och bild: Lotta Lanne