Publicerat 2023-04-30
Det låg två års arbete – med insatser av 5-6 länsstyrelsetjänstemän och 39 bofasta, andra fastighetsägare, företagare inom fiske, lantbruk och turism och kommun-, region och organisationsrepresentanter – för att förtydliga förutsättningarna för MPA S:t Anna-Missjö. 2010 var det klart och året därpå trycktes den 160-sidiga samverkansplanen Acta S:t Anna.
Den handlade om ett skyddat marint område med rötter i Helsingforskonventionen men utan lagstöd, egna pengar och annan ammunition än samlad kunskap och gemensamma mål och visioner som förhoppningsvis genomsyrar alla berördas agerande – från myndigheter till öbor.
Från början var det skyddade marina området S:t Anna-Missjö ett BSPA (Baltic Sea Protected Area). Numera är det istället omdöpt till ett MPA dvs Marine Protected Area = marint skyddat område. Men skyddat betyder därmed inte automatiskt och överallt skyddat…
– Det var en modell som låg i linje med hur vi på Länsstyrelsen som brinner för skärgårdsfrågorna, hade jobbat redan tidigare, menar naturvårdsförvaltare Martin Larsson, som är ordförande i ledningsgruppen, Helcoms förvaltningsråd.
– Vi drabbades hårt under Coronatiden då vi inte kunde träffas men nu är ambitionen att göra en omstart! Dess värre med nedskuren budget men vi ska i alla fall kunna träffas igen och byta och sprida information.
Den vision som alla inblandade enades om innehöll fyra punkter. Man såg framför sig att MPA S:t Anna-Missjö skulle bestå som ett ”genuint ytterskärsområde präglat av naturgivna förutsättningar och arvet från en månghundraårig skärgårdskultur”. Rik biologisk mångfald, välutvecklade karaktäristiska biotoper och god ekologisk status både på land och i vatten, ingick också i visionen liksom att de landskapstyper som skapats av människor under generationer, fortfarande skulle skötas på traditionellt sätt, dvs. med bete och slåtter ”från hemman på öar bebodda året om”. Slutligen ingick det i visionen att den icke önskvärda exploateringen även i framtiden skulle vara ”mycket ringa”.
Skulle ge lika bra skydd som en nationalpark
Skyddsområdet Missjö-S:t Anna tillkom på uppdrag av Naturvårdsverket och i efterdyningarna av det kapsejsade försöket att bilda Sankt Anna nationalpark (läs om det här.) och det har satt sina spår i samverkansplanen. Där försäkras med eftertryck att arbetet med Helcoms skyddade område (det benämndes från början BSPA, Baltic See Protected Area men är nu omdöpt till MPA, Marine Protected Area) INTE är ett sätt att bakvägen bilda en nationalpark. Istället vill länsstyrelsen hitta ett sätt att genom fungerande samverkansavtal och skötselavtal uppnå samma långsiktiga och hållbara vård av det värdefulla området som en nationalpark skulle ge.
– MPA:na fick ingen egen skyddslagstiftning likt naturreservat eller andra områden som är skyddade i Miljöbalken, berättar Martin Larsson. Inte heller avsattes några öronmärkta medel för förvaltningen och vården av de värdefulla skärgårdsområdena. Både pengarna och insatserna måste istället komma från länsstyrelsen, regionen och kommunen, projektbidrag från olika källor, fastighetsägare och företagare i området och intresseorganisationer. Drygt hälften av området täcks emellertid av naturreservat, djurskydds- och Natura 2000-områden och de har både formellt lagskydd, förvaltningsplaner och medel avsatta, påpekar Martin Larsson.
Obyråkratisk ledningsgrupp möter krav på utökning
Ledningsgruppen/förvaltningsrådet som skapades, ska årsvis formulera en plan för vad skyddsområdet behöver för åtgärder men Helcoms förvaltningsråd har ingen beslutanderätt gentemot mark- och vattenägarna. Allt ska ske med fastighetsägarnas goda minne och sedan förutsätts att alla beredvilligt drar sitt strå till den gemensamma stacken. I förvaltningsrådet ingår förutom två länsstyrelsetjänstemän, fyra representanter för fastighetsägarna inom området med ersättare samt en företrädare för Region Östergötlands skärgårdsråd. Kommunen, som sitter på all fysisk planering i området lyser med sin frånvaro.
– Söderköpings kommun var aldrig särskilt engagerade i arbetet med Acta S: Anna, beklagar Martin Larsson. Det ledde till att skärgårdsborna helt enkelt inte ville ha med dem i förvaltningsrådet.
För att vara ett organ knutet till en statlig myndighet är Helcoms förvaltningsråd överraskande ”regellöst”. Ägarrepresentanter ska komma från öarna Missjö, Kallsö, Lammskär och Aspöja och ska ”utses lokalt”. Inga bestämmelser finns om hur det ska gå till eller för vilken tid representanterna utses, men samverkansplanen och rådet har ett sista förbrukningsdatum 2030. Några principer bakom urvalet av öar finns inte heller. Det innebär att rådet just nu måste grubbla över en begäran från en ägare till en obebodd ö i området som vill att hans förvaltningsbolag ska representeras i rådet med motiveringen att ön är en av Helcom-områdets största fastigheter och ägaren är engagerad i områdets utveckling.
Önskemål om vidgade gränser väntar hos regeringen
– Skyddsområdets gränser är inte heller huggna i sten, konstaterar Martin Larsson. Varken Aspöja, Kallsö eller Lammskär – och halva Missjö – ingår i området men däremot hör många av de öar i ytterskärgården som ingår, till hemman på de här fyra öarna. Och där finns fortfarande de nödvändiga bofasta brukarna. Områdets gränser är en regeringsfråga och sedan ett par år ligger ett önskemål från oss om att få utvidga gränserna till att bl a omfatta Kopparholmarna och en del områden längst ut i ytterskärgården.
För att följa hur samverkansplanen Acta S:t Anna bidrar till att nå de uppsatta målen förutsattes ett tämligen omfattande och systematiskt uppföljningsarbete (adaptiv förvaltning) som länsstyrelsen skulle ansvara för och alla inblandade lära av. Så frågan är: Hur har det gått så här strax efter halvtid? Redan när skyddsområdet tillskapades flaggade länsstyrelsen för bristande ekonomisk täckning men då hoppades man på alla inblandades välvilja.
”Har gjort en hel del under åren”
När jag kikade lite på vad vi gjort under de gångna åren var det ändå en hel del, summerar Martin Larsson Vi har producerat Skärgårdsboken, spridit information om området i foldrar och på skyltar och under en säsong gjorde vi ett försök med att ha skärgårdsvärdar som åkte runt bland besökare för att informera. Just det försöket föll inte väl ut så det fick ingen fortsättning. Andra insatser har varit att ordna grill- och rastplatser inom området för att få besökare att låta bli att elda direkt på klipphällarna. Att få stopp på eldning i skärgårdsområdet har också varit ett återkommande tema och där är vi fortfarande inte i mål. Vi har en pågående dialog i förvaltningsrådet när det gäller eldningen.
– Att bilda ett fiskevårdsområde för att genomföra försök med en ny form av fiskeförvaltning tillhörde de prioriterade åtgärderna i samverkansplanen. Vi skrev även avtal med en fastighetsägare i rådet om att bilda en fiskevårdsgrupp men det gick inte. Men vi har genomfört provfisken och riktad fisketillsyn inom skyddsområdet liksom tillsyn i fågelskyddsområden. Rådgivning till lantbrukarna om övergödningsproblematiken har även stått på programmet liksom fortsatt kartläggning av marina områden och statistikinsamling.
Skulle behöva en Pelle Gräslund för att nå nya fastighetsägare
Coronan lade under ett par år en våt filt över Helcoms förvaltningsråd som inte kunde träffas. Men i slutet av förra året började det röra på sig igen. Och Martin Larssons bild av tillståndet i MPA Missjö-S:t Anna var att det trots allt var sig ganska likt.
– Samma brukare finns kvar och i det värdefulla kulturlandskapet är de flesta ytorna fortfarande hävdade (betade och slagna). Nu hoppas jag på att vi kan starta om och träffas regelbundet igen, utbyta information och arbeta vidare i linje med samverkansplanen. Vi måste också hitta former för att löpande sprida information om vårt MPA och dess värden. Jag kan tänka mig att det finns nya fastighetsägare i området som inte ens vet att vi finns och är medvetna om mål och visioner för Missjö-St Anna-området. Vi måste fånga dem och få med dem i arbetet. Vi skulle behöva en ny Pelle Gräslund[1]. När personer utan förankring i skärgården köpte fastigheter sökte han upp dem och förklarade vilka fantastiska värden de satt på och sen övertygade han dem om att hjälpa till i vården av kulturlandskapet genom att exempelvis arrendera ut delar av markerna så att de kunde betas och slås av någon skärgårdsbo med djur…
För länsstyrelsens del ser inte deras möjligheter att bidra till att akta S:t Anna just nu så ljusa ut. Med ny regering och ny budget har pengarna för naturvård krympt till en tredjedel. Trots det är det Martin Larssons ambition att Helcoms förvaltningsråd åtminstone ska kunna träffas och utveckla den löpande informationen.
[1] Pelle Gräslund på Grönsö i Gryts skärgård var en välkänd skärgårdsbo och nestor när det gällde att slå vakt om kulturlandskapet i skärgården.