Publicerat 2022-06-24
Nu byggs en 72 meter hög mobilmast på Aspöja. Ett nytt kapitel skrivs i en historia som började någon gång 2018 med att Tele2 och Telenor genom ombud förde samtal med en fastighetsägare om att bygga en mobilmast på södra delen av Aspöja granne med Flatholm och Horkarlsskär. Sedan dess har mastbygget varit föremål för fastboendes protester, upprörda insändare och debattartiklar, Aspöja byalags invändningar, Naturskyddsföreningens i Norrköping oro, överklaganden och prövningar hos Länsstyrelsen och Mark-och miljödomstolen samt slutligen ett beslut från Mark- och miljööverdomstolen i augusti 2020 att inte bevilja prövningstillstånd.
Foto: Klas Sandell
Det knyts – i många olika sammanhang – stora förväntningar till framtidens sk ”digitala lösningar”. De ska lösa allt från äldreomsorgens personalproblem (robotar som kan sköta delar av vården) till yrkes- och kollektivtrafikens effektivisering (självkörande fordon) samt sjukvård på landsbygden (drönare som levererar medicin och prover). Men alla dessa drömmar om en ljusnande digital framtid förutsätter en sjudundrande säker elektronisk kommunikation med god täckning överallt och utan uppehåll och avbrott.
Marknaden ska ansvara för infrastrukturuppbyggnaden
Uppbyggnaden av denna infrastruktur för elektronisk kommunikation har riksdagen bestämt att marknaden ska ansvara för, dvs. operatörer som exempelvis Tele2 och Telenor, som nu bygger mobilmasten på Aspöja. Det är bara när marknaden inte kan/vill finansiera lösningar som samhället vill ha, som staten/skattebetalarna träder in och betalar för uppbyggnaden. Det kan t ex gälla tjänster för personer med funktionsnedsättning, utbyggnad av mobilnät i olönsamma glesbygder eller för att öka robustheten i näten.
Post- och telestyrelsen (PTS) är den statliga myndighet som är satt identifiera problem och undanröja hinder för en fungerande marknad och ge tillstånd till operatörerna för användning av radiofrekvenser. Mobiloperatörernas tillstånd gäller över hela landet; statsmakterna har förutsatt att det ligger i operatörernas eget intresse att leverera sina tjänster till mobilkunderna på ett bra sätt. Operatörerna planerar sitt eget mobilnät och PTS har ingenting att göra med var masterna placeras. Det är en fråga mellan operatören, fastighetsägaren och kommunen, som beviljar bygglov och i förekommande fall strandskyddsdispens
Samma regler för master som för röda stugor med vita knutar
När Tele2 och Telenor genom sitt gemensamma bolag Net4Mobility börjar snegla mot Aspöja för att sätta upp en mast så behöver de bara hitta en hugad fastighetsägare att bli överens med och det gjorde de på Aspöja för snart fyra år sedan och på Arkö ungefär samtidigt.
Några kontakter med eller information till– än mindre medgivande från – närboende krävs inte. Men som fastighetsägare, som gärna vill stå på god fot med sina grannar, kan det förstås vara smart att kolla läget innan man skriver avtal om intrångsersättning och arrende… Annars kan det gå som på både Aspöja och Arkö och åtskilliga andra ställen. Människor blir upprörda, arga, lessna eller rädda; ibland för att de får en ful och ovälkommen mast med blinkande lampor som granne, en del för att de är rädda för strålning men kanske oftare för att de – som på Arkö – ser både örnar och en värdefull och hävdad kulturmiljö (gamla byn) hotad eller för att man vill slå vakt om ett unikt skärgårdslandskap.
Till allmänhetens kännedom kommer mastbyggena först när de blir föremål för myndighetsbeslut som – eventuellt – uppmärksammas av medier eller privatpersoner med intresse för kommunala hemsidor. Det kan inträffa i samband med att operatören begär samråd med Länsstyrelsen angående miljö- och naturskyddsfrågor på byggplatsen eller – mera sannolikt – när kommunen beslutar om bygglov och/eller strandskyddsdispens. För det finns ingen annan lagstiftning för 72-metersmaster än för röda stugor med vita knutar. Det är Miljöbalkens och Plan- och bygglagens bestämmelser som gäller och de tillämpas i första instans av kommunen som även kan ha riktlinjer för masters placering i egna översiktsplaner.
Ingen hade rätt att överklaga
För Aspöjamasten gjordes bygglovsansökan samtidigt som Net4Mobiility anmälde samråd hos Länsstyrelsen, som på mindre än två veckor utfärdade föreläggande om försiktighet vid byggande och grävande i ”ett område med höga naturvärden”. Varken av anmälan eller det tillstånd att påbörja ”åtgärden”, som Länsstyrelsen utfärdade tillsammans med föreläggandet, framgår var och hur långt man planerar att gräva. Men Länsstyrelsen förutsätter att de som gräver har full koll på rödlistade scharlakans-, prakt- och lädervaxingar liksom på stenmurar, odlingsrösen och öppna diken som omfattas av generellt biotopskydd. Skulle något sådant riskera att skadas av grävskopans käftar gäller det att kontakta Länsstyrelsen igen….
Nästan lika geschwindt gick det med strandskyddsdispensen även om ansökan kom mitt i julstök och storhelger. 22 januari 2019 var det klart och skälet för att ge dispens från strandskyddet är att masten tillgodoser ett viktigt allmänintresse och det kan inte göras på någon annan plats. Allemansrätten påverkas inte och livsvillkoren för djur- och växtliv påverkas bara minimalt, ekar Samhällsbyggnadsnämndens myndighetsutskott i enlighet med Net4Mobilitys påståenden i ansökan. Länsstyrelsen har bara en formalitet att anmärka på kommunens beslut och därmed är strandskyddsdispensen given innan mastplanerna blivit allmänt kända genom att protokollet publiceras på kommunens hemsida
När boende på Aspöja, Byalaget m fl börjar protestera och försöker överklaga det kommunala beslutet om strandskyddsdispens visar det sig att INGEN har ”talerätt” dvs rätt begära att få beslutet prövat i högre instans. Läs mera om detta i den kronologiska genomgången här.
Kommunens egna riktlinjer är inte juridiskt bindande
När bygglovsansökan för masten beviljas – efter ca fyra månaders väntetid, strandskyddsdispens och Länsstyrelsens tillstånd att påbörja åtgärden – visar det sig att inte heller kommunens egna riktlinjer har någon betydelse. Söderköpings kommunpolitiker har nämligen tänkt till om mobilmaster vid flera tillfällen och skrivit in sina ledstjärnor i både Översiktsplan och Riktlinjer för byggande i icke detaljplanelagt område. Inga av dessa riktlinjer kommenteras ens när bygglovsprövningen görs och bygglov beviljas på en plats och med en utformning som går tvärs emot samtliga punkter i de kommunala riktlinjerna, dvs inom strandskydd, inom områden med höga natur- eller kulturvärden som används av det rörliga friluftslivet, icke samlokaliserad med befintlig mast, med en utformning som gör den till ett onaturligt blickfång, ett dominerande inslag som påverkar landskapet negativt och skadar ett riksintresse.
När bygglovet överklagas till både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen slås det fast att de kommunala riktlinjerna och Översiktsplanen inte är juridiskt bindande. Domstolen menar visserligen att de kan vara viktiga underlag när ett bygglov prövas men de duger inte som grund för att upphäva ett beslut som strider emot dem.
Plan- och bygglagen kräver inte utredning av alternativ placering
Många av dem som protesterat mot mastbygget på Aspöja har menat att man borde vara extra försiktig med var man placerar master i ett naturområde så unikt att det i Miljöbalken betecknats som ”av riksintresse”. Master bör placeras så att de både blir så få som möjligt och skadar skärgårdslandskapet så lite som möjligt men samtidigt ger skärgårdens folk bra mobiltäckning, menar de protesterande..
Plan- och bygglagens (PBL) stadgande om att ett bygglov ”ska syfta till att marken används på det sätt som den är mest lämplig för med tanke på beskaffenhet, läge och behov” innebär emellertid inte några krav på att utreda alternativa placeringar, slår domstolen fast. Det räcker med att den sökta platsen uppfyller PBL:s krav. I Aspöjafallet har Net4Mobility hävdat att platsen är lämplig och att samlokalisering med befintlig mast på Aspöja inte är möjlig och domstolen säger sig inte ha några skäl att ifrågasätta uppgifterna.
Ingen utom nätoperatören själv gör alltså någon bedömning eller prövning av vad som är den mest lämpliga platsen för mobilmaster – inte Post- och telestyrelsen, inte kommunen, inte Länsstyrelsen och inte Mark- och miljödomstolen. För en juridisk amatör som bara har språköron, låter det svårt att fastställa vad som är mest lämpligt utan att jämföra olika alternativ men juristerna kan tydligen konsten.
G5-nätet kräver fler och tätare placerade master
Hittills har Arkipelaget inte hittat någon instans eller myndighet som bekymrar sig över vad som händer i känsliga naturområden när det nya G5-nätet byggs med krav på många fler och tätare placerade mobilmaster. Avgående skärgårdsutvecklaren Carl Hamilton och vikarierande regionrådet Michael Cornell försäkrade i en intervju som vi gjorde i november 2021, att det knappast kommer att räcka med EN mast på Aspöja. (Läs hela intervjun här). Vem vet hur många det kommer att behövas i hela Arkösunds och Sankt Anna skärgård? Tipsa oss om vem vi kan fråga så gör vi det!
Aspöjamasten från ax till limpa – en kronologisk genomgång av hela historien.