1 euro för en skärgårdstomt med havsutsikt!

2023-12-05

På Åland är alla vägar skära. Vid sidan av en av de skära vägarna på södra sidan av ön Kumlinge står en skylt: HAVSNÄRA BOSTADSTOMTER TILL SALU FÖR 1 EURO.  Hugade spekulanter uppmanas att vända sig till Kumlinge kommun för mer information. Samtidigt annonseras den sista obebyggda tomten i ett tämligen nyexploaterat skärgårdsområde på Norra Finnö i Sankt Anna ut för 2 200 000 kronor.

Trots skillnaderna har Kumlinge och Söderköping en sak gemensamt: avfolkningen i skärgården.  På Kumlinge har kommunen och öborna nu kartlagt och undersökt vad som gör deras kommun BOBAR enligt en metod som uppfanns på Kökar och lärs ut av Åbo akademi. För något måste ju hända för att bryta avfolkningen, menar de.

En av skyltarna vid bostadsområdet Vårholm på södra Kumlinge. Foto Lotta Lanne

Hur kan verkligheten se så olika ut i två skärgårdsområden i samma innanhav och i två grannländer som till och med varit ett land under större delen av den tid de existerat? Arkipelaget tog partyfärjan (det var dansbandsvecka ombord!) Cinderella till Åland för att försöka förstå.

En avgörande orsak till prisskillnaderna för skärgårdstomter heter HEMBYGDSRÄTT och hänger ihop med Ålands särställning som demilitariserat och självstyrande landskap inom Finlands gränser. Ålands tillhörighet till Finland avgjordes 1921 av Nationernas Förbund och då garanterade Finland också invånarnas svenskspråkiga kultur, det svenska språket, lokala seder och självstyret. Hembygdsrätten är en väsentlig del av det garanterade minoritetsskyddet och innebär att i stort sett bara ålänningar med hembygdsrätt kan köpa mark och driva näringsverksamhet på Åland.

Och därmed ”finns ingen marknad för skärgårdstomter – de är värdelösa”, som en lite dyster skärgårdsbo på Kumlinge uttryckte saken. Andra som vi träffade på långa färjefärder, övernattningsställen och avtalade möten, vittnade tvärtom om stora värden. Hotellägarinnan från Mariehamn stickade sig på fredagskvällen ivrigt och förväntansfullt till fritidshuset på ön där maken väntade med uppvärmd vedbastu i det gamla barndomshemmet. Och hon är långt ifrån ensam. Många barndomshem – gamla skärgårdshemman – är idag sommarvisten för barn och barnbarn.  
En ung tjej berättade om sitt och pojkvännens framtidsbygge i ett område nära havet som kommunen planlagt och där de höll på att röja för det egna huset. Hon hade också stora förhoppningar om att skolan på ön skulle bli kvar eftersom det rådde rena babyboomen just nu, sa hon.

Utsikten från det detaljplanerade bostadsområdet Vårholm på Kumlinge. Foto Lotta Lanne

Detaljplan ger hembygdsrättlösa en chans
I kommunhuset på Kumlinge träffar vi kommundirektören Marika Blomqvist och de två projektledarna i medborgarforskningen om Kumlinges bobarhet Airi Pettersson och Satu Numminen. Marika berättar om kampanjen med de sju 1 Eurotomterna, som visserligen inte är ett resultat av bobarhetsanalysen men ändå ett led i kommunens försök att vända avfolkningstrenden på ön.



Airi Pettersson, Marika Blomqvist och Satu Numminen. Foto Lotta Lanne

– Gruppen av möjliga tomtköpare begränsas av kravet på hembygdsrätt, konstaterar Marika Blomqvist. Men om kommunen har detaljplanerat ett markområde för nybebyggelse så öppnar det möjligheter även för medborgare utan hembygdsrätt att köpa en tomt och bygga. Men kvar står kravet på att köparen ska bosätta sig i kommunen och än så länge är det bara ett fåtal av de förberedda tomterna som har sålts. Det kan också bero på att marknadsföringen inte varit så effektiv men nu försöker vi förbättra den.

Det var bland annat oron för den sedan 100 år pågående avfolkningen av kommunen som fick Kumlinge att dra igång sin bobarhetsanalys för drygt ett år sedan. Kommunen ville förstå bättre varför folk inte stannade kvar eller bosatte sig i skärgården och för det behövde man lokalbefolkningens expertis. Analysen har nu presenterats i en Rapport från Kumlinge HUR BOBARA ÄR VI? I den redovisas det samlade resultatet av 40-talet öbors kartläggning och forskning om sin hembygd under nästan ett år och nu är Kumlinge kommun redo att ta nästa steg, dvs att dra slutsatser av analysen och försöka förbättra sin bobarhet. Läs mer om bobarhetsanalyser här .

Cirkeldiagram för bobarhet i Kumlinge.

Vi behöver er för något måste ju hända!
Men hur fick man drygt tolv procent av kommunens 330 invånare att i grupper sätta sig och samla vad de visste – och ta reda på resten – om sin kommun och bedöma om tillståndet i 45 olika avseenden var bra eller dåligt eller något mittemellan?
– Jo. men det gick bra, försäkrar Airi Pettersson och Satu Numminen, som själva först hade fått två dagars utbildning på bobarhetsmetoden genom Åbo akademi samt en stödperson (coach) som var beredd att följa projektet.
– Vi samlade folk till möte där vi i inbjudan tryckte på att vi behöver lokalbefolkningens hjälp om inte utvecklingen ska fortsätta att gå bakåt i kommunen. NÅGOT MÅSTE JU HÄNDA! Och för att få fram en detaljerad bild av kommunen med sina styrkor och brister behövs lokalkännedom – det kan inga konsulter förse oss med.

De församlade öborna fick sedan välja i vilken arbetsgrupp de vill vara med och jobba. Bobarhetsmetoden är uppdelad i sju områden som i sin tur innehåller ett antal frågor som söker sina svar. Det är dem som deltagarna i grupperna ska försöka få fram och leverera in till den slutliga sammanställningen.

Viktigt att ta vara på människors intressen
– Det är viktigt att försöka få in folk med ”rätt” intresse i respektive grupp, påpekar Airi och Satu. De som har stor erfarenhet av den offentliga servicen ska naturligtvis vara med i den gruppen och de som är intresserade av ekosystem på land och i vatten ska ta plats i ekosystemgruppen osv. När vi såg att det fattades folk i någon grupp fick vi ibland försöka handplocka kunniga ortsbor och be dem komma med.

Satu och Airi delade sedan upp arbetsgrupperna mellan sig och stöttade 3-4 grupper var att hantera de frågor och underlag som ingår i Bobarhetsmetoden och att administrera enkäter, utskick mm.

– Sen löpte det på rätt bra, konstaterar Satu, och vi höll tidtabellen och blev klara med vår slutrapport enligt plan. Det som behövs är energi och ekonomi och sen är det inte så dumt med lite älgsoppa och pannkakor på vägen, summerar de två projektledarna.
Ekonomin i det här projektet kom företrädesvis via Leader Åland, dvs. EU-fondmedel avsedda att stödja lokala utvecklingsprojekt, och Finlands Arbets- och näringsministerium.

Med sin Bobarhetsrapport i handen är det nu dags att övergå till handling: att försöka förbättra kommunen på de områden där poängen blivit låga, exempelvis energiförbrukning och andel förnybar energi och så – förstås- befolkningstillväxt. Även sötvattenkvalitet, affärsekosystem, levnadskostnader och varumärke är områden med förbättringspotential.

Ett stort antal åtgärdsförslag växer nu fram, allt från att uppmana och göra det billigare för boende att undersöka kvaliteten på sitt dricksvatten och initiera gemensamma upphandlingar av solpaneler till att ta fram en inflyttningsinriktad marknadsföringsplan som kan leda till att nya näringsverksamheter startas.

För att komma till Kumlinge från Mariehamn tar man sig först till Vårdöfärjan invid Bomarsund. Det är en linfärja som tar 6 minuter och går varje kvart, utom vid vissa uppehåll. Foto Lotta Lanne

Sammanlagda färdtiden till färjan som går till Kumlinge från Vårdö är 1,5 timmar. Färjan till Kumlinge tar 1,5 timmar och går ungefär 3 gånger om dagen. Biltätheten är hög på Åland och kollektivtrafiken vid sidan av färjorna är inte särskilt utbyggd. Bobarhetsanalyserna visar alltid rött när det gäller energiförbrukning, på grund av transporterna med bil och färjor. Foto Lotta Lanne

Utflyttarna viktiga i inflyttningsinriktad marknadsföring
– För gästhamnar, camping, hotell och stuguthyrning är självklart viktiga och behöver moderniseras. De kan också stärkas av ett gemensamt varumärke, men det räcker inte med att bara satsa på turism, understryker de tre bobarhetsambassadörerna från Kumlinge. Bobarhetsdiskussionerna har släppt loss många idéer om hur vi kan dra nytta av den otroliga resurs som vi har i skärgårdsnaturen och de utvecklingsmöjligheter som finns. Det kan handla om att producera kryddad vassbuk (ansjovis skulle väl vi kalla det…), landbaserad fiskodling (ja det är dåligt med fisket också på Åland) och havsbaserad vindkraft (som ger avkastning till de kommuner som härbärgerar vindsnurrorna).

Men ett bekymmer för nyetablering och utveckling är ofta brist på arbetskraft och därför är den inflyttningsinriktade marknadsföringsplanen just nu väldigt angelägen.
– Under bobarhetsarbetet har vi upptäckt hur stor och viktig diasporan – dvs. alla utflyttare – kan vara för oss. De finns idag spridda i både fasta Åland, Finland och Sverige men har kvar sin anknytning till den gamla hemkommunen. Om vi kan få dem att berätta om allt det fina i Kumlinge kommer det att ”ta” mycket bättre än alla broschyrer och filmer som kommunen kan sprida, tror Airi

Sedan sätter förstås kommunens begränsade resurser gränser för vad och hur mycket som man orkar med, konstaterar kommundirektören Marika Blomqvist sakligt. Vad som faktiskt blir resultatet av bobarhetsanalysen beror på vilka politiska beslut som tas och vilka pengar som satsas.

När Arkipelaget besöker Kumlinge är det ett par dagar efter valet av Ålands lagting och kommunvalet. Lagtinget tillsätter en landskapsregering och beslutar bland annat över landskapsandelar och stöd till  kommunerna och färjetrafiken.

Kommunvalet bygger helt på personval. Kommunstyrelsen på Kumlinge är positiv till bobarhetsarbetet och har tillsatt arbetsgrupper för det vidare arbetet.

Vi på ArkipeLaget hör av oss till Kumlinge om något halvår eller så, för att höra hur det går!