2023-06-27
Sedan Internationella havsforskningsrådet (ICES) publicerade sina råd om fiskekvoter för nästa år i slutet av maj bröt den årligen återkommande debatten om vad/vem/vilka som är ansvariga för det dystra tillståndet för fisken i Östersjön ut. I årets råd konstaterar nu ICES att torsken inte har återhämtat sig trots fiskestoppet och nu oroar sig ICES även för strömmingen. De sänker sin rekommendation för strömmingsfisket i centrala Östersjön, dit Sankt Anna och Arkösunds skärgård hör, med 45 procent. Om rådet följs innebär det minskat strömmingsfiske med 30 procent jämfört med gällande kvot.
ICES uppmärksammar också EU:s fiskeministrar på att de – förutom kvotråden – bör beakta den fleråriga planen för Östersjön (MAP) och den nya kunskap som man fått om Östersjöströmmingens uppdelning på olika bestånd med varierande flyttningsmönster och storleks- och ålderssammansättning. Även med ett totalt fiskestopp är det 22 procents risk att strömmingsbeståndet inte kan hålla sig inom biologiskt säkra gränser, bedömer ICES.
Bakom rådet att minska strömmingsfisket ligger en genomgång och förbättring av de modeller och metoder som ICES använder för att bedöma hur mycket fisk som ett bestånd tål att skattas på utan att återväxten och beståndet minskar. När det gäller strömming har de här beräkningarna blivit allt vanskligare att göra i takt med att kunskapen om strömmingens liv och leverne i Östersjön har ökat. Idag vet vi exempelvis att det handlar om många olika lokala bestånd med olika genetisk sammansättning som kanske också har varierande lek- och flyttningsmönster. Det har även kommit larm om förändringar i beståndens ålders- och storlekssammansättning; strömmingen har blivit mindre och de äldre fiskarna färre men sådana förändringar återspeglas inte automatiskt i den totala lekbiomassan. Till komplexiteten i bedömningarna hör också att det inte bara är yrkesfisket – oavsett om det är storskaligt industrifiske eller småskaligt kustfiske – som påverkar bestånden. Fritidsfiske, säl och skarv är andra faktorer som brukar lyftas fram och till detta kommer klimatförändringar med stigande vattentemperaturer, övergödning och hela ekologiska system som hotar att löpa amok. Mänskliga aktiviteter som exploaterar och stör stränder och lekområden bidrar också till att de stora rovfiskarna försvinner och spiggen tar över som rovfisk på rom och larver.
Felrapporterade fångster ger missvisande kvotråd
I debatten om vad som orsakat/r utvecklingen av fiskebestånden i Östersjön och vad som borde göras har ett par undersökningar lyfts fram. De pekar på att fel eller t o m fusk med fångstrapporteringen leder till att ICES´ beräkningar och kvotråd blir missvisande. Det var också budskapet i en av flera helsidesartiklar om Östersjöströmmingen i Dagens Nyheter under juni. Till det kommer väntade klagomål från EU på det svenska kontrollsystemet. Men alla är inte överens om den förklaringen. Till de ivriga försvararna av kvotsystemet och det storskaliga yrkesfisket hör Anders Svensson med sin nättidning Svenssons nyheter Njord. Han hävdar bl a att felaktiga fångstrapporteringar inte kan vara medvetet fusk eftersom det helt enkelt inte GÅR att avgöra hur stor andel som är strömming respektive skarpsill i en trålfångst på flera hundratals till tusentals ton. De stora industritrålarna landar dessutom ca 90 procent av sin östersjöströmming i Danmark, påpekar Anders Svensson.
I debatten förs ofta förslaget om att flytta ut trålgränsen till 12 sjömil fram som en dellösning. Det är ett förslag som bemöts med att det främst skulle drabba svenska båtar och inte alla andra nationaliteter som har rätt att fiska i Östersjön. Dessutom är sambandet mellan minskande lokala strömmingsbestånd och de stora utsjötrålarna inte klarlagt. Strömmingen bryr sig inte om några gränser och flyttar sig regelmässigt mellan kust och utsjö och ett lokalt bestånd av strömming kan bli för hårt fiskat både inom och utanför 12-milsgränsen.
Fiskmjöl eller människomat?
Allt som oftast – nu senast lyftes det i DN-serien – anklagas ett litet antal stora västkusttrålare för att vara ”skyldiga” till strömmingssituationen trots att det finns ännu fler stora båtar från andra länder som också fiskar i Östersjön. Som särskilt upprörande påpekas att nästan all strömming som tas upp går till fiskmjöl som används som foder exempelvis till odlad lax. Strömmingen borde istället gå till människoföda påpekar fiskmjölsmotståndarna. Ett problem med det förslaget är att Östersjöns strömming fortfarande innehåller för höga halter av miljögifter för att kunna saluföras fritt. Barn, gravida och kvinnor i fertil ålder uppmanas att äta mycket begränsade mängder av fet Östersjöfisk och även för andra rekommenderas strömming högst en gång i veckan. I det läget menar de som fiskar strömmingen att fiskmjölsproduktionen är ett bra sätt att nyttja en resurs som annars skulle förbli ”oäten”.
Livlig debatt att följa
På vår länksida hittar du länkar till många av dem som ofta förekommer i debatten. Till dem hör Baltic Sea Reporter, Baltic Waters2030 och Svenssons Nyheter, de universitetsanknutna Baltic Eye och Havsutsikt liksom Sveriges Lantbruksuniversitet. På Havs- och vattenmyndighetens hemsida publiceras kontinuerligt nyheter och information om kvoter, landningar, regeländringar, forskning mm. DN:s stora artikelserie om fisket i Östersjön är däremot inte allmänt tillgänglig; den finns bakom betalvägg.