Glädje och sorg inför utökad trålgräns 1 februari

Den 1 februari flyttas trålgränsen i Centrala Östersjön ut till 12 sjömil för fartyg som trålar efter sill/strömming. Förbudet kommer att gälla under två och ett halvt år och är en försöksverksamhet för att ta reda på hur just utflyttning av trålgränsen påverkar fiskbestånden.
Det har inte varit självklart att försöket skulle kunna genomföras eftersom Sverige inte ensidigt kan fatta beslut om försöksområden. Ett försöksområde i Bottenhavet stupade på att Finland inte sett samma behov av minskning av strömmingsfisket. Däremot har både Danmark och Finland accepterat ett försöksområde som sträcker sig från Gräsö i norr till Öland i söder. Förändringen kommer främst att påverka svenska småskaliga båtar som trålat i kustnära vatten. Hur strömmingsbeståndet i Östersjön kommer att påverkas är tills vidare skrivet i stjärnorna men många forskare är glada över 68 fina forskningsmiljoner.

Finland ville inte vara med på båten
När förslag till försöksområden togs fram var forskarna angelägna om att det verkligen skulle handla om områden där det både finns och fiskas mycket strömming så att ett fiskestopp har en chans att påverka bestånden. Dessutom ville de täcka in både grunda skärgårdsområden där strömmingen leker på vår eller höst och områden med mer än 70 meters djup där strömmingen håller till på vintern. Valet föll dels på tre områden norr om Åland, dels på kusten söderut från Gräsö utanför Gävle till norra Öland.

Men några försöksområden i Bottenhavet och -viken var inte finnarna intresserade av eftersom de inte uppfattar någon brist på strömming på ”sin” sida av det gemensamma havet och inte heller några behov av att forska på effekterna av utflyttade trålgränser. Men hur kan det komma sig att verkligheten i havet mellan norra Sverige och Finland kan te sig så olika?

Politik och höstlekande strömming bakom olika bedömningar?
– En förklaring kan ligga i att vi kan se en förändring som pågått 60-70 år med ökande andelar vårlekande strömming, förklarar Joakim Hjelm på SLU Aqua. Den höstlekande strömmingen tycks vara vanligare på den finska sidan enligt finska forskare och därför märker de till vardags mindre av den nedgång i fångsterna som svenska kustfiskare vittnar om och som började redan under 90-talet. En annan förklaring är att forskare i Sverige och Finland inte tolkar de data vi har på samma sätt och det gäller även flera andra länder runt Östersjön där man inte uttrycker samma oro för strömmingen som vi gör. Lägg därtill de stora politiska skillnaderna mellan länderna när det handlar om fiskeripolitik.

Danskarna var emellertid mera intresserade av forskningsprojektet så försöket längs ostkusten söder om Gräsö kommer att genomföras. Alla har inte varit lika entusiastiska inför försöksverksamheten och till motståndarna hör bl.a. SPF, Swedish Pelagic Federation, som organiserar yrkesfiskare som fiskar pelagiskt (exempelvis efter strömming).  Fyrtio fartyg av varierande storlek (12-60 m) tillhör medlemmarna och drygt hälften har hemmahamn i Östersjön.

Småskaliga trålfisket innanför 12-milsgränsen drabbas
SPF är djupt kritisk till försöket och menar att det är både olagligt och ovetenskapligt och att det – framför allt – riskerar att ta död på det kustfiske som det var tänkt att på lång sikt vara till nytta för. Utflyttningen av trålgränsen kommer nämligen främst att drabba de mindre trålare som fiskat innanför territorialvattengränsen och levererat råvara till de enda två beredningsindustrier som finns i centrala Östersjöregionen, en större i Simrishamn och en mindre i Nogersund.
De här båtarna är inte tillräckligt stora för att i alla väder, under längre tider och med ökade bränslekostnader kunna ligga och fiska i utsjön och blir de berövade sina fiskevatten genom utflyttningen av trålgränsen är risken stor att de tvingas lägga ner sin verksamhet, fruktar SPF. De som kommer att ha störst nytta av försöket är de större svenska trålarna, menar SPF; de är flexibla och kan ha kvoter på både öst- och västkusten och med försöket kommer de sannolikt att få möjlighet att köpa fiskerättigheter från regionala fartyg som väljer att lämna flottan.