Publicerad 2025-01-30
För ett år sedan var ett par herrar från Vik i Skåne – med brinnande intresse för att bl.a. hålla Hanöbukten vid sunda vätskor – på ett föredrag om sillens villkor i Östersjön. NU – ett år senare – går deras Östersjöupprop ut över landet för att samla anhängare till en gräsrotsrörelse som vill värna ett hållbart fiske i Östersjön.
Anders Lönneborg och Hans Ljungberg heter de två, som drog igång ”uppviglingen” av vanligt folk längs hela ostkusten för att påverka politiker i och utanför regeringen. Redan nu har drygt 80 föreningar och företag och många privatpersoner skrivit under uppropet, däribland Naturskyddsföreningarna i Norrköping och Söderköping.
Östgötauppropet har en egen hemsida och du når den om du klickar på länken HÄR.
Än så länge gäller uppropets krav bara svenskt fiske – och Sverige ensamt rår knappast på vare sig sillen eller Östersjön – men i förlängningen diskuterar man möjligheten att påverka även de andra Östersjöstaterna, EU och deras vetenskapliga råd ICES.
– Vi måste börja någonstans och kan inte göra allt på en gång, säger Anders Lönneborg, som också konstaterar att det är komplicerade samband det handlar om och att exempelvis den nära förestående utflyttningen av trålgränsen till 12 sjömil både är bra och dålig.
– Bra för sillen och dålig för de små trålarna som fiskat innanför territorialgränsen, menar Anders.
– Efter det där föredraget för ett år sedan funderade jag och min vän Hans Ljungberg mycket på vad vi skulle kunna göra för att bidra till sillens överlevnad i Östersjön. Den har ju samtidigt stor betydelse för hela ekosystemet, kustfiskets framtid, den östsvenska fiskberedningsindustrin och landets livsmedelsberedskap, understryker Anders Lönneborg. Han var den andre av de två åhörarna den där kvällen för ett år sedan och de båda har sedan länge varit engagerade i Viks kustråd och Samverkan för Hanöbukten
Politikerna har missat det folkliga engagemanget
– Vi noterade att det finns både forskare och organisationer som har slagit larm om tillståndet för sillen i Östersjön men en sak som vi tror att politikerna har missat är det stora folkliga engagemang som också finns. Massor av vanliga människor vill ha tillbaka ett friskt innanhav fullt av fisk som går till människoföda – inte till laxodling och kycklinguppfödning.
– Det gäller både de som bor och lever längs kusten, de som njuter av den under fritiden och de som hotas av att förlora sin försörjning som fiskare eller anställda i beredningsindustrin. Konsekvenserna är förödande om kustfisket försvinner!
I Östersjöuppropet är målet att Sveriges fiske av sill/strömming ska begränsas till att endast omfatta det som går till direkt humankonsumtion och fångsten ska landas och beredas i Sverige. Det skulle enligt Östersjöuppropet innebära att mindre än 6000 ton sill skulle fiskas vilket är den mängd som går till människoföda. (Hela sillkvoten för Östersjön 2025 är 151 115 ton varav Sverige tilldelats ungefär en fjärdedel, 40165 ton)
”Detta är ett stort steg till ett mera hållbart fiske och bättre fiskeförvaltning”, skriver de på sin hemsida och ett steg som skulle lämna merparten av den svenska sillkvoten ofiskad kan med all rätt kallas stort. Men därigenom menar Uppropet att ”fler kustnära och småskaliga fiskare främjas, som skapar lokalt hållbara livsmedel, vilket bidrar till nuvarande värdekedjor och återuppbygger värdekedjor som försvunnit eller försvagats”.
Fram för surströmming, böckling och sillamackor
Idag är det inte bara de stora trålarnas fångster som nästan uteslutande går till djurfoder. Även sillen från de båtar som fiskar på kust- eller regionalkvoterna går till största delen samma väg och bakom denna verklighet ligger bl.a. den svaga efterfrågan på Östersjösill. När de pelagiska trålarnas organisation SPF yttrar sig över försöket med utflyttad trålgräns, hävdar de att marknaden för hel sill är praktiskt taget obefintlig; den måste åtminstone fileas för att bli säljbar och även då avskräcker de (för) höga dioxinhalterna, rött ljus på WWF:s fisklista, Axfoods försäljningsstopp mm.
Men Östersjöuppropet vill inte stoppa sillätandet – tvärtom vill de behålla surströmming, böckling, sillamackor och alla andra läckerheter – och därför vill de också se en små- och mellanskalig fiskberedningsindustri säkrad och utvecklad så att den skapar arbetstillfällen i kustnära områden.
Så mycket beredningsindustri att säkra finns i dagsläget knappast vid sidan av surströmmingssalterierna i norr (som haft svårt att få tag i råvaran de senaste åren) och ett par fiskindustrier i de trakter där Östersjöupproret har sitt ursprung. Ett tappert försök i Västervik, där man satsade på att ta emot och bereda sill för konsumtion, höll inte. Efter Putins annektering av Krim förlorade de sin export till Ryssland och därefter blev den strömming som levererades för liten för filémaskinerna.
Regeringen ska uppvaktas och Finland m fl och ICES
Dagens dystra tillstånd för fiskberedningsindustrin längs ostkusten lägger emellertid inte sordin på Östersjöuppropet.
De kommer att uppvakta regeringen med uppmaningen att utnyttja möjligheten ”där Sverige investerar i småskalig/mellanskalig fiskberedningsindustri på flera ställen längs med Östersjökusten och på det sättet skapar nya arbetstillfällen, en levande kustbygd och gör Sverige mer självförsörjande i det osäkrare omvärldsläget vi lever i idag.”Också när det gäller det ointresse för minskade sillkvoter som övriga Östersjöländer hittills har visat är Anders Lönneborg full av tillförsikt. För även om Sverige inte skulle fiska så mycket som en enda sillstjärt så kan övriga länder med EUs goda minne ta upp de övriga 75 procenten…
– Ja det är ett stort och komplicerat system, håller Anders Lönneborg med om. Vi har inte börjat tala med Finland än men med de kontakter vi haft med åländska fiskare har vi fått bekräftat att de ser ungefär som vi på saken. Och vi får ta det i den takt vi kan – vi är ju inte så många som arbetar med det här än. Men vi har planer på att försöka få kontakt med ICES – EU:s vetenskapliga råd – för att diskutera de stora osäkerheter som de själva erkänner att de baserar sina kvotråd på. I det läget menar vi att man måste tillämpa försiktighetsprincipen och lägga sig långt under de kvoter som gäller för Östersjön idag.
Strömmen med nya undertecknare ger energi
När det gäller försöksverksamheten med den utflyttade trålgränsen som börjar gälla 1 februari är Anders Lönneborg kluven. För strömmingsbestånden tror han den kommer att få en positiv verkan men för kustfiskare kan den orsaka stora problem.
– Jag talade häromdagen med en fiskare i Byxelkrok och han trodde att det här förbudet skulle tvinga honom att sluta med sitt småskaliga kustnära fiske. Och så var det ju ändå inte tänkt…
– Det är inte alltid lätt att se lösningarna på Östersjöns och sillens problem och vi kan och vet inte allt. Här måste experter och specialister kopplas in men det är skoj med Östersjöuppropet! Det droppar hela tiden in nya företag, föreningar och folk som vill skriva på och det ger oss energi!