Hos Tuula Ravander förenas öst och väst
Publicerat 20230202
Foto: Wiwi Samuelsson
– Det är mycket nytt som jag håller på att sätta mig in i, säger Tuula Ravander(s), kommunalråd i Söderköping sedan en knapp månad. Översikts- och detaljplanering hör exempelvis till sån´t som jag måste lära mig mer om, konstaterar hon när Arkipelaget kommer dragande med sina ”skärgårdsfrågor”.
Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två sägs det men det stämmer inte för Tuula Ravander. Flickan från Kemiälvens utlopp i östra Bottenviken får nu grotta ner sig i både kort- och långsiktig planering i Sankt Anna skärgård vid Söderköpingsåns utlopp i västra Östersjön. Skärgården är jätteviktig för Söderköpings kommun menar Tuula Ravander.
Det är ingenting i Tuula Ravanders tal som avslöjar att hon är född i Kemi – en liten ort vid Bottenviken där hennes far arbetade på pappersbruket medan de tre farbröderna var fiskare.
– Vi fick ofta hjälpa farbröderna med fisken, berättar Tuula Ravander, och jag minns fortfarande känslan i fingrarna av att rensa baljor av strömming i iskallt vatten. Redan som 19-åring lämnade hon Finland och efter mellanlandning bl a i Stockholm tog hon mark för gott (?) i Söderköping för 35 år sedan, vid det laget utbildad till redovisningsekonom.
– Ja allt var verkligen inte bättre förr men när det gäller fisket i Östersjön var det definitivt bättre. Det är för sorgligt hur det idag ser ut med både fisk och vatten och man blir inte gladare av att veta att det är vi människor som ställt till det. Miljön är något jag vill sätta högt på dagordningen under mandatperioden.
Från kvinnojour till lokalpolitik
Engagemanget i lokalpolitiken i Söderköping kom inte med en gång efter inflyttningen till orten.
– Jag har i och för sig alltid varit intresserad av samhällsfrågor, berättar Tuula Ravander, men till att börja med kanaliserade jag det genom Kvinnojouren i Norrköping där jag deltog i arbetet under tio år. Det var ett viktigt arbete där många enskilda kvinnor fick hjälp men jag kände samtidigt att vi aldrig kom åt de samhällsförhållanden som orsakade problemen. Det ledde mig för 15 år sedan in i lokalpolitiken där jag hoppades kunna vara med och förändra samhället till det bättre.
Och på den vägen är det. Inför den nya mandatperioden formulerade de tre styrande samarbetspartierna ett avtal LÄNK där de viktigaste gemensamma målsättningarna sattes på pränt.
– Det är inte ett heltäckande program, poängterar Tuula Ravander men en del av socialdemokraternas hjärtefrågor finns med t ex när det gäller grundbemanningen och arbetsvillkoren inom äldreomsorgen liksom LSS (stöd och service till vissa funktionshindrade). Vårt fokus på rätt bemanning på förskolor och skolor finns också med och den skärpta uppmärksamheten på barn och unga, deras behov av fritidsaktiviteter, delaktighet och insatser mot den ökande psykiska ohälsan.
Sista fossileldade pannan snart ett minne blott
-Däremot står det väldigt lite om miljön, medger Tuula Ravander. Detta trots att det är en av de frågor som hon vill lyfta fram under mandatperioden. Men samarbetsavtalet i Söderköping är inte som Tidöavtalet på riksplanet, som bara gäller de frågor som tas upp i avtalet. –
Samarbetspartierna i Söderköping kommer att jobba tillsammans med alla frågor, förklarar Tuula Ravander. Även sådana som inte är direkt omnämnda i avtalet. Och när det gäller miljöfrågorna kommer de att vara aktuella i många sammanhang som ligger framför oss; vi kommer att behöva bygga mycket, inte minst E 22:ans nya sträckning kommer att kräva att kommunen hänger med och vi har också en uppdatering av översiktsplanen att ta itu med.
– Jag skulle vilja se att vi i alla beslut – inte bara där det är lagfäst – gör en slags miljökonsekvensbeskrivning, dvs. tänker efter vilka konsekvenser det aktuella beslutet får när det gäller hållbarhet och energihushållning. Alla lämpliga kommunala tak bör exempelvis förses med solceller redan från början och energi- och hållbarhetsaspekter ska finnas med i riktlinjer även för andra fastighetsprojekt.
– Med tydliga mål och långsiktigt arbete tror jag på goda resultat. Vi har exempelvis i vår strategiska plan haft som mål att få bort all fossil uppvärmning i kommunens fastigheter och det är med största tillfredställelse som jag nu kan konstatera att den sista fossileldade pannan snart är ett minne blott.
Arbete med hållbarhet och mindre klimatavtryck inget tillfälligt
I samarbetsavtalet skrivs om hållbar samhällsplanering att kommunen ska söka projekt, insatser och extern finansiering för omställningsåtgärder till minskad energianvändning och mindre klimatavtryck ”när tillfälle ges”. Bara då? undrar Arkipelaget lite oroligt och Tuula Ravander försäkrar att den skrivningen bara avser eventuella pengar som kan sökas; arbetet med energibesparing och mindre klimatavtryck ska inte bero på ”tillfälligheter” utan bedrivas kontinuerligt.
I hållbarhetsavsnittet i samarbetsavtalet trycks även på att privata markägare ska ha goda möjligheter att utveckla sina fastigheter, strandskyddsdispenser ska ges generöst och arbetet med exploatörsdrivna detaljplaner ska utvecklas. Hänsynen till en levande landsbygd innebär enligt avtalet bl.a. att ”näringsidkare och människor som vill starta verksamheter ska ges snabb och god service när det gäller planer, bygglov och andra tillstånd.” Vad leder dessa skrivningar till enligt Tuula Ravanders bedömning? – Det här tillhör mina ”nya” områden där jag behöver läsa in mig på detaljerna. Men när det gäller att utveckla ”exploatörsdrivna detaljplaner” – dvs att markägaren/exploatören är den som bekostar och arbetar fram förslag till detaljplan istället för kommunen – så handlar det främst om nybyggnation i tätorten som kan snabbas upp om exploatören ansvarar för delar av detaljplaneprocessen. Idag står olika byggprojekt på kö för detaljplanering på grund av begränsade resurser på samhällsbyggnadskontoret. Vi behöver kanske även där se över grundbemanningen för det är inte bara näringsidkare och uppstartare som ska ges snabb och god service, påpekar Tuula Ravander.
Vill inte ge upp hoppet om ökad landsbygdsbefolkning
– Skärgården betyder jättemycket för Söderköping, konstaterar Tuula Ravander. Både för att den är så stor och för att vi har den så nära och för att den har så stor betydelse för näringsliv och turism. Det vi önskar allra mest är emellertid att få en större permanentboende befolkning i både skärgården och landsbygden på fastlandet, så att servicen kan behållas och även byggas ut.
– Vi planerar nu att bygga ett tillagningskök i Sankt Anna som kan förse skola och äldreomsorg med mat och samtidigt ingå i den trygghetspunkt som nu byggs upp på orten. (Trygghetspunkter är ställen där man samlar resurser som reservkraft, försörjningsberedskap, kommunala servicefunktioner mm och dit människor kan vända sig vid större kriser i samhället.) – – Jag tror att satsningar av den här typen har ett signalvärde som kan göra att människor vågar flytta ut. Det räcker inte med ett ökat fritidsboende; det ger indirekt ett visst underlag för en del småföretag under byggnationen och för löpande underhåll men för den dagliga servicen är den för säsongsbunden för att utgöra ett stabilt underlag.
Men vilka nya verksamheter har egentligen möjlighet att nyetablera sig i skärgården med dagens markpriser? För att kunna räkna hem en initial mångmiljoninvestering måste det vara en mycket lukrativ företagsidé med hög miljömässig svansföring (med tanke på samarbetspartiernas ambitioner när det gäller hållbarhet och klimatavtryck).
– Ja, kommunen äger väldigt lite mark i skärgården, så vi har inte mycket att erbjuda i det sammanhanget, säger Tuula Ravander men tillägger snabbt: Vi får inte ge upp!
Hon vill heller inte ge upp strandskyddet i skärgården, som hon menar är nödvändigt för att säkra allmänhetens tillgång till stränderna och deras komplexa ekosystem med sin biologiska mångfald. Däremot kan det finnas lägen längs mindre vattendrag där strandskyddets tillämpning kan diskuteras om det hindrar näringsidkare i deras verksamhet, menar Tuula Ravander.
– Näringslivets företrädare har en mycket ivrig företrädare i min moderata kommunalrådskollega Martin Sjölander. Han lägger stor möda på att upprätthålla nära kontakter med näringsidkare för att underlätta deras verksamhet. I den nya koalitionen kan jag kanske bidra till en bättre balans mellan olika intressen i Söderköping.