Publicerad 2024-11-17
Granne med Sankt Anna söderut ligger Gryts skärgård och där huserar Gryts skärvårdsförening sedan mer än 30 år tillbaka. Trots att inte ens de legendariska grundarna Pelle och Lasse Gräslund var bofasta skärgårdsbrukare och trots att merparten av dagens ca 300 medlemmar har sin hemvist på annan ort, så är det den levande skärgården med bofast befolkning och hävdat kulturlandskap, som är meningen med föreningen. För ”det finns ingen skärgård UTAN människor”, som Pelle Gräslund sa.
Föreningens hjärtan klappar också varmt för byggnadskulturen. Det går att bygga nytt, om och till också på öarna på ett sätt som harmonierar med den traditionella stilen i Gryts skärgård, menar föreningen.
Sedan föreningsstämman sommaren 2024 är det Erik Fahlbeck som är ordförande i Gryts skärvårdsförening och bland styrelsemedlemmarna märks fortfarande spåren efter de två grundarna bröderna Gräslund. Medan släkten Gräslund kan spåras tillbaka till 1500-talets Gräsmarö så har Erik Fahlbeck sina rötter i skärgårdsmyllan på Ekön, där han och familjen numera deltidsbor i det gamla fiskarställe som föräldrarna köpte i slutet av 1960-talet. Det tillbyggda och nyrestaurerade röda huset med vita knutar ligger på en udde med vidunderlig utsikt över skärgården och fri horisont i fjärran. När ArkipeLaget besöker honom hänger fortfarande en del av sommarens frukt kvar i det gamla äppleträdet och framför huset remonterar rosorna denna märkvärdigt långa och varma höst.
Erik Fahlbeck har med sin bakgrund som både agronom och ekonom, ett mångfacetterat förflutet inom allt från Lantbruksuniversitetet (SLU) och Jordbruksverket till Närings- och Jordbruksdepartementet och statliga utrednings- och andra uppdrag bla inom OECD. Lägg därtill engagemang i forsknings- och utvecklingsarbete inom flera institutioner, ofta med inriktning på biologisk mångfald och hållbar utveckling och entreprenörskap.
Idag delar han sin tid mellan en tjänst som senior rådgivare på Tekniska Högskolan (KTH) och ”frilansande” utredare och analytiker.
– Den här konstruktionen tillåter mig att tillbringa ungefär halva min tid här nere på Ekön, berättar Erik men konstaterar – med en gest mot det nyrenoverade huset – att det blivit lite si och så med det egna företagandet det gånga året. I gengäld har han ofta kunnat ta sin dagliga kajaktur för att bl a freda viken utanför huset från några envetna skarvar som dyker upp varenda morgon…
Byggd på kunskap, engagemang och aktier
När Pelle och Lasse Gräslund 1993 bildade Gryts Skärvårdsförening var det för att bevara den genuina skärgårdsmiljön som gör området unikt och värt att ”vårda, vörda och värna”. Pelle Gräslund bidrog med sin kunskap som skärgårdsforskare, författare och folkbildare och sitt starka engagemang till föreningens tillkomst medan brodern Lasse tillförde en minst lika viktig komponent, nämligen pengar. Lasse Gräslund, som var hemmansägare på Grönsö, arbetade på Ericsson och förvärvade en betydande mängd aktier i bolaget. Han hade inga egna barn och donerade Ericssonaktierna till den nybildade Skärvårdsfonden som placerades hos WWF, med landshövdingen i Östergötland som ordförande och med en representant från Skärvårdsföreningen i fondens styrelse.
Syftet med fonden är att stödja insatser för att hålla landskapet hävdat, brukat och bebott av fastboende liksom att vårda och skydda traditionell bebyggelse och skärgårdens natur med vatten, flora och fauna.
– Till fondens stora projekt i det förflutna hör uppförandet av tre nya ladugårdar på Fångö, Kättilö och Gräsmarö och restaureringen av Sandgärdet vid Harstena, berättar Erik. Men fonden blev därmed inte tömd; ett par miljoner fördes över till Gryts skärvårdsförening som valt att placera tillgångarna i en fond hos Valdemarsviks sparbank. En av Skärvårdsföreningen stående verksamheter är fortfarande att ta emot, bedöma och stödja projekt som överensstämmer med fondens syften.
En tänkardag på Häradsskär
Till Skärvårdsföreningens ”arv” hör också att man vid ordförandeskiften kan ta en heldag med styrelsen och sätta sig i avskildhet och fundera på hur man vill arbeta vidare i föreningen. I år hamnade dagen för eftertanke och planering bland de landskapsvårdande och mycket sociala getterna på Häradsskär.
Till Skärvårdsföreningens stående aktiviteter under senare år, som den nuvarande styrelsen inte har några planer på att överge, hör – förutom den årliga Stämman som traditionellt hålls på Kråkmarö – en årlig kulturvandring på någon intressant plats. Familjen Gräslund har ett par år i rad också bjudit in till Grönsödagen där man passat på att dela ut föreningens årliga diplom till någon välförtjänt person.
– Vårt diplom är en ren ärebetygelse från föreningens sida men vi vill gärna ha den här möjligheten att uppmärksamma någon som gjort/gör en värdefull insats för området, berättar Erik. I år var det skepparen Lars Lind på skutan Venus – eller ”potatisbåten” som den kallas i folkmun – som tilldelades diplomet för sin insats för att upprätthålla en gammal fin tradition med en lika gammal fin fraktskuta. Varje år hämtar han lök och potatis på Öland och säljer längs kusten från Kalmar till Oxelösund, eller så långt varorna räcker.
Därutöver arrangerar föreningen varje år ett varierande utbud med arbets- och festdagar beroende på vilka projekt som pågår.
– I år har vi föresatt oss att fortsätta försöka få regionens och skärgårdskommunernas politiker och tjänstepersoner mera medvetna om skärgårdens villkor för att också öka deras intresse för att bidra till en konstruktiv utveckling. Det har vi gjort redan tidigare genom att bjuda in till rundresor i vårt område men det behövs mera …
– Tidningen Grytskanken, som utkommit med två nummer per år på något så exklusivt som papper, vill föreningen också gärna behålla, säger Erik. Men samtidigt tvingas vi konstatera att det är en dyr produkt och vi undersöker nu om vi kan minska kostnaderna genom att delvis distribuera den digitalt till medlemmar som är vana vid att läsa sina tidningar på platta.
– Vi vill också vara med och sprida kunskap och utbildning om bl a fiskevård och byggnadsvård. Det har vi också gjort tidigare genom de skrifter vi har tagit fram och ger ut och via Skärvårdsfonden vill vi förstås bidra till att öarna betas och brukas.
Det betade landskapet en hjärtefråga – för alla?
Hur Gryts skärgård ska kunna hållas betad och öppen är en hjärtefråga för Skärvårdsföreningen. För trots föreningens 30-åriga strävan att ge stöd för en bofast skärgårdsbefolkning så har avfolkningen fortsatt.
– Idag har vi egentligen bara en familj på Kättilö som är bofasta skärgårdsjordbrukare med betesdjur. På Gräsmarö finns en arrendator som har djur på marker som tillhör familjen Gräslund och Bokö är ett naturreservat där en anställd aktiv brukare ser till att landskapet hålls öppet enligt fastställd plan. För övrigt finns det ett fåtal bönder på fastlandet som kör ut djur på sommaren på varierande villkor; ibland betalar de till markägaren för att djuren får beta – ibland betalar markägaren för att djuren betar deras marker.
”Som alla skärvårdare vet är det älskade skärgårdslandskapet skapat av skärbornas liar och räfsor och boskapens mular. Utan mulbete inga ängar och hagar och inget ljus över öarnas marker. Bara busk och tomter. Utan medborgarnas ekonomiska stöd inga bofasta skärbor som sköter boskapen och ger liv åt byar, fjärdar och sund.”
Pelle Gräslund 2013
Men varje deltidsboende som går ut med lie för att sköta en än så liten äng bidrar också till att bibehålla det traditionella skärgårdslandskapet, menar föreningen. Därför erbjöd exempelvis Grönsödagen i år både undervisning i slåtter med lie och gärdsgårdsbygge. Alla goda krafter måste tas till vara… Men finns det inga i Gryts Skärvårdsförening som hellre vill ”utveckla” skärgården genom att stycka sina ägor och sälja sommarstugetomter till högstbjudande?
– Även om vi har medlemmar som är bofasta i skärgården domineras vår förening förvisso av deltidsboende med hemvist på annat håll, bekräftar Erik. Men i många fall handlar det om människor som är släkt till f d skärgårdsbor och som är angelägna att behålla den traditionella skärgårdskulturen. Det finns förstås även andra som köpt skärgårdshemman utan att ha någon historisk anknytning till trakten men de som är med i vår förening är också intresserade av att respektera traditionen när de bygger nytt, om eller till.
– Och vi är inga motståndare till att det byggs i området men vi menar att det ska göras med eftertanke och med hänsyn till skärgårdslandskapet och traditionella byggnadsstilar. Ibland behövs det heller inte några stora anpassningar, menar Erik. Även ett föga traditionellt trädäck kan med lite omsorg om placering och färgval fås att smälta in väl i omgivningen. Det går att bygga nytt och förtäta också på öarna på ett sätt som harmonierar med den traditionella stilen i Gryts skärgård. Vi tycker att Kråkmarö by är ett utmärkt exempel på detta.
Remissvar och bevakning av ny trafikupphandling
Med den inställningen som grund tar Gryts Skärvårdsförening också aktiv del i samhällsutvecklingen och lämnar gärna sina synpunkter på planerad byggnation liksom remissvar på utredningar och andra förslag från lokala, regionala eller statliga myndigheter.
– Ja, nyligen lämnade vi remissvar på det förslag till nytt Skärgårdsprogram som Regionerna Östergötland och Kalmar skickat ut, berättar Erik.
– Vi konstaterade att det var ett jättebra kunskapsunderlag som de presenterade men själva programförslaget begränsade sig till att se på skärgården ur regionernas perspektiv – inte skärgårdens eller skärgårdsbornas. Regionernas skärgårdsprogram omfattar därmed bara de områden som regionerna ansvarar för. Vi saknade exempelvis tankar om bevarandet av kulturlandskapet och en helhetssyn på villkoren för ”de glesa strukturerna” och därmed även det kommunala perspektivet.
En levande skärgård med många hinder
Alla vill ha en levande landsbygd och skärgård – åtminstone i högtidstalen men i verkligheten förefaller det inte vara så lätt att få till. Regeringen tillsatte i somras en ny utredning om Den framtida regionala utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken, med slutdatum i juni 2026. Och för skärgårdens del finns det många frågor att ta sig an, menar Erik Fahlbeck.
– Idag saknas helt förutsättningarna för att bedriva ett traditionellt skärgårdsfiske, och jord- och skogsbruk i skärgården måste vara ytterligt specialiserat. Landsbygdsutveckling – inklusive skärgårdsutveckling – är numera mycket beroende av projektpengar från EU som är kringgärdade av många formella krav. Och med rådande fastighetspriser är det svårt att få lönsamhet i några verksamheter; kanske vissa hantverkare kan klara det, spekulerar Erik.
– Turismen är den bransch som oftast lyfts fram som skärgårdens ”räddning”. Det gäller att utforma aktiviteter som både lockar turisterna och samtidigt är skonsamma mot naturen och kulturen, som utgör själva anledningen till att turister över huvud taget vill komma till skärgården. Dit hör också vattnet i Östersjön och därmed sammanhängande frågor om sötvattentillgången och avsaltning som lösning liksom avloppsfrågorna, som är långt ifrån i hamn, konstaterar Erik. Det sistnämnda var frågor som var uppe vid senaste Skärgårdsrådet, där Gryts skärvårdsförening också är representerad.
Gryts skärvårdsförening verkar i vart fall inte sakna sysselsättning framöver…